Blodsockernivån i kroppen hålls inom ett smalt och livsviktigt intervall tack vare ett noggrant samspel mellan hormoner. De två absolut centrala hormonerna i detta system är insulin och glukagon. Båda produceras i bukspottkörteln (pankreas), men deras effekter är varandras motsatser – tillsammans ser de till att blodsockret varken blir för högt eller för lågt.
Insulin är ett hormon som bildas i bukspottkörtelns så kallade beta-celler. Dess främsta uppgift är att hjälpa kroppens celler att ta upp glukos från blodet och använda den som energi. Insulin stimulerar även lagring av överskottsglukos som glykogen i levern och musklerna. När du äter en måltid och blodsockret stiger, utsöndras insulin för att snabbt få ner nivåerna till en normal balans.
Glukagon bildas liksom insulin i bukspottkörteln, men i de så kallade alfa-cellerna. Detta hormon aktiveras när blodsockret sjunker till för låga nivåer, till exempel mellan måltider eller vid fysisk ansträngning. Glukagon signalerar då åt levern att bryta ner det lagrade glykogenet och släppa ut glukos i blodet, vilket höjer blodsockret och försörjer kroppen med energi.
Insulin och glukagon fungerar alltså som ett naturligt motreglersystem: insulin sänker blodsockret när det är för högt, medan glukagon höjer det när det är för lågt. Denna balans, som kallas homeostas, är avgörande för kroppens funktion. Störningar i systemet kan leda till sjukdomar som diabetes, där antingen insulinproduktionen är nedsatt eller kroppens celler inte svarar ordentligt på hormonet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online