Vad är patofysiologin för septikemi?

Septikemi , eller sepsis, är ett potentiellt livshotande tillstånd som uppstår när kroppens svar på en infektion skadar dess egna vävnader. När de infektionsbekämpande processerna sätter igång kroppen gör de att organen fungerar dåligt och onormalt. Sepsis kan utvecklas till septisk chock.

Den exakta patofysiologin för septikemi är komplex och involverar ett dysregulerat systemiskt inflammatoriskt svar på infektion, vilket leder till vävnadsskada, organdysfunktion och potentiellt död. Här är en översikt över de viktigaste stegen i patofysiologin för septikemi:

1. Infektion och inträde av patogen:

- Septikemi börjar vanligtvis med en primär infektion på ett specifikt ställe i kroppen, såsom lunginflammation, urinvägsinfektion, hudinfektion eller intraabdominal infektion.

- Infektionen kan orsakas av olika mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar eller virus.

– Patogenen invaderar värdens vävnader och initierar det inflammatoriska svaret.

2. Inflammatorisk respons:

- Som svar på infektionen sätter kroppen igång en inflammatorisk reaktion för att eliminera patogenen och förhindra dess spridning.

- Immunsystemet aktiverar vita blodkroppar och frisätter inflammatoriska mediatorer som cytokiner (t.ex. interleukin-1, interleukin-6, tumörnekrosfaktor-alfa) och kemokiner.

- Dessa mediatorer orsakar vasodilatation, ökad vaskulär permeabilitet och rekrytering av immunceller till infektionsplatsen.

3. Systemisk inflammation:

- I svåra fall blir det inflammatoriska svaret systemiskt, vilket leder till blodförgiftning.

- Den överdrivna frisättningen av inflammatoriska mediatorer i blodomloppet orsakar ett dysregulerat systemiskt inflammatoriskt svarssyndrom (SIRS).

4. Mikrovaskulär dysfunktion:

- De inflammatoriska mediatorerna skadar endotelcellerna som kantar blodkärlen, vilket leder till mikrovaskulär dysfunktion.

- Detta resulterar i ökad kapillärpermeabilitet, vätskeläckage och vävnadsödem.

- Läckage av vätska och proteiner från blodkärlen in i vävnaderna orsakar hypotoni, minskad vävnadsperfusion och försämrad syretillförsel till organ.

5. Organdysfunktion:

- Den försämrade vävnadsperfusionen och syretillförseln leder till organdysfunktion.

- Vitala organ som lungor, njurar, lever, hjärta och hjärna kan påverkas.

- Organdysfunktion visar sig som symtom som takypné, oliguri, förvirring och förändrad mental status.

6. Hypotoni och chock:

- Hypotoni är ett vanligt kännetecken för blodförgiftning på grund av vasodilatation, minskat systemiskt vaskulärt motstånd och nedsatt hjärtfunktion.

- Om medelartärtrycket sjunker under 65 mmHg trots adekvat vätskeupplivning kallas det för septisk chock.

7. Koagulationsavvikelser:

- Septikemi kan också utlösa disseminerad intravaskulär koagulation (DIC), ett tillstånd som kännetecknas av utbredd aktivering av koagulationskaskaden.

- DIC leder till bildandet av små blodproppar i hela kroppen, vilket kan hindra blodflödet, skada vävnader och orsaka blödningskomplikationer.

8. Immunsuppression:

- Långvarig septikemi kan resultera i immunsuppression, vilket försämrar kroppens förmåga att effektivt bekämpa infektionen.

– Det oreglerade inflammatoriska svaret kan undertrycka immuncellernas funktion och hindra patogenens eliminering.

9. Flerorgans misslyckande och död:

- Om septikemi inte upptäcks och behandlas omedelbart kan det leda till progressivt multi-organ dysfunction syndrome (MODS).

- MODS involverar fel på flera organsystem, och det är förknippat med en hög dödlighet.