Autoimmun benmärgssjukdom uppstår när immunsystemet angriper kroppens egna celler i benmärgen. Sjukdomen kan bli livshotande, och att ställa diagnosen är ofta en lång process som kräver medicinsk expertis. Behandling med läkemedel, blodtransfusioner och benmärgstransplantation kan lindra patientens besvär, men symtomen brukar återkomma efter en tid.
Benmärgen är en mjuk vävnad inuti benen som bildar blodceller. Den producerar tre olika typer av blodceller: röda blodkroppar, som försörjer kroppens olika delar med syre; vita blodkroppar, som bekämpar sjukdomar; samt blodplättar, som gör att blodet koagulerar.
Vid autoimmun benmärgssjukdom kan kroppen inte längre känna igen sina egna celler, vilket utlöser en immunreaktion mot dem. Ärftlighet är en viktig faktor som gör vissa individer mer mottagliga för sjukdomen. I sin bok "Women and Autoimmune Diseases" nämner Robert G. Lahita att 75 procent av de drabbade i USA är kvinnor, möjligen på grund av ett kraftigare inflammatoriskt svar.
Kända symtom på benmärgssjukdom inkluderar ömhet och smärta i benen, huvudvärk, svaga leder samt svullnad i olika organ som mjälte, lever och njurar. När antalet röda blodkroppar minskar kraftigt uppstår anemi, vilket kan tyda på benmärgssjukdom. Frekventa infektioner och att patienten inte svarar på vanlig medicin är signaler som inte bör förbises.
En korrekt diagnos grundas på en noggrann genomgång av patientens sjukhistoria, fysisk undersökning, blodprover och röntgen. Ricard Cervera, författare till boken "Diagnostic Criteria in Autoimmune Diseases", förklarar att nivån av autoantikroppar ibland mäts för att ge en detaljerad analys av sjukdomens utveckling. Ett benmärgsprov kan också tas ut för laboratorieanalys.
Det är alltid nödvändigt att konsultera en specialist. Läkare administrerar läkemedel som dämpar immunsystemets aktivitet, men detta påverkar också kroppens förmåga att bekämpa andra sjukdomar. Immunförsvaret försvagas och patienten får svårt att hantera även mindre åkommor, som influensa. Patienter behöver ofta vårdas på sjukhus och står under ständig medicinsk övervakning. Blodtransfusioner ges när antalet röda blodkroppar sjunker under säkra nivåer. Även strålbehandling och kemoterapi används inom ramen för behandlingen.
I vissa fall är det möjligt att överföra stamceller från en donator till en annan person. Innan ingreppet utförs bedömer läkarna kompatibiliteten mellan donator och mottagare för att öka chanserna till ett lyckat resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online