Den mänskliga kroppen innehåller uppskattat 10¹¹ till 10¹² (100 miljarder till 1 biljon) distinkta antikroppsspecificiteter vid vilken tidpunkt som helst, med total cirkulerande immunoglobinmassa ~100–200 g (mostly IgG). Siffran "100 biljoner antikroppar" syftar på totala antikroppsmolekyler (inte unika specificiteter), en rimlig ordningens storlekskatt för hela immunoglobinpoolen.
Antikroppsgrunder
- Struktur: Y-formad glykoprotein (2 tunga + 2 lätta kedjor); variabel (Fab) region binder antigent; konstant (Fc) region medverkar effektor funktioner.
- Isotyper: IgG (80%), IgA (15%), IgM (5%), IgD, IgE (spår).
- Produktion: Plasmaceller (differentierade B-celler) utsöndrar ~2 000–20 000 antikroppar/sekund/cell.
Funktioner
- Neutralisering: Blockera patogen/toxin bindning till värdresceptorer.
- Opsonisering: Täcker patogener för fagocytos (FcγR).
- Komplementaktivering: Klassisk väg (IgG, IgM) → lys, inflammation.
- ADCC: NK-cell dödande via FcγRIII (CD16).
- Slemhinneimmunitet: Sekretorisk IgA (dimerisk) blockerar fäste vid slemhinnor.
- Allergi: IgE korslänkning på mastceller/basofiler → degranulering.
- Immunreglering: Återkopplingsinhibition (IgG), B-cell receptor signalering.
Diversitetsgenerering
- V(D)J rekombination (tung + lätta kedjelokus) → ~10¹¹ potentiella specificiteter.
- Junctionell diversitet (P/N nukleotider), somatisk hypermutation (SHM), klassväxling rekombination (CSR).
- Klonalt urval expanderar relevanta specificiteter vid antigenträff.
Klinisk relevans
- Vaccin framkallar skyddande antikroppar (neutraliserande, minnes B-celler).
- Autoantikroppar driver autoimmuna sjukdomar (t.ex. anti-dsDNA i SLE, RF i RA, TPO i Hashimotos).
- Monoklonala antikroppar (mAbs) är terapeutiska huvudpelare (onkologi, autoimmunitet, infektionssjukdomar).
- IVIG (poolad IgG) modular immunitet vid immunbrist, autoimmuna, inflammatoriska tillstånd.
Antikroppar är effektorerna för humoral immunitet – exquisit specifika, diverse och centrala för värdförsvar och immunpatologi.
