Salmonella enterica serotyp Typhi, oftast förkortat S. typhi, är den bakterie som orsakar tyfoidfeber – en sjukdom som enligt Världshälsoorganisationen (WHO) årligen kräver omkring 216 000 liv, nästan samtliga i utvecklingsländer. Hos patienter som behandlas med antibiotika är tyfoidfeber sällan dödlig; obehandlad kan dock dödligheten nå upp till 20 procent. En typ av toxin som kallas endotoxin bidrar delvis till bakteriens virulens.
Vissa sjukdomsframkallande bakterier utsöndrar gifter som gör oss sjuka medan de lever. Andra, som Salmonella typhi, frisätter sina toxiner först när de dör och deras cellväggar sönderfaller. Den senare typen av toxin kallas endotoxin.
Endotoxiner är molekyler som hör till gruppen lipopolysackarider – en fettmolekyl (lipid) förenad med en lång kedja av sockerarter. Normalt utgör endotoxinet en del av bakteriens cellvägg. Först när bakterien dör släpps det fria och kan då ställa till stor skada hos den drabbade värden.
Precis som andra sjukdomsframkallande bakterier inom släktet Salmonella frisätter S. typhi endotoxiner som utlöser en kraftig reaktion från immunförsvaret. När bakterierna har sväljts ner måste de först överleva den starkt sura miljön i magsäcken. De som klarar sig kan tränga igenom tarmslemhinnan och uppslukas av vita blodkroppar som kallas makrofager.
Istället för att förstöras av makrofagerna liftar S. typhi-bakterierna med sina fångvaktare till lymfkörtlarna, där de förökar sig. När några av bakterierna dör frisätts endotoxiner. Både levande bakterier och endotoxiner från lymfan kan därefter hamna i blodet.
Som andra salmonellaendotoxiner startar S. typhis endotoxin en kedja av händelser som aktiverar en receptor vid namn Toll-like receptor-4 (TLR4). Denna receptor sitter i cellmembranet hos vissa vita blodkroppar och andra celler. De aktiverade vita blodkropparna utsöndrar cytokiner – kraftfulla signalämnen som skruvar upp immunförsvaret på högsta varv.
När kroppen intensifierar sitt försvar börjar den drabbade känna symptom som frossa och hög feber. Om kampen mellan immunsystemet och bakterierna går helt överstyr kan det leda till septisk chock, ett tillstånd som kan vara dödligt.
När S. typhi-bakterierna nått blodbanan kan de spridas till andra delar av kroppen. Bakterien koloniserar ofta gallblåsan, varifrån den kan ta sig tillbaka ut i mag-tarmkanalen. Endotoxiner och bakterier som cirkulerar i blodet väcker en kraftig immunreaktion. Delirium, diarré och hög feber är vanliga allteftersom sjukdomen fortskrider.
Hos patienter som tillfrisknar varar tyfoidfebern vanligen två till tre veckor. Eftersom immunsystemet har lärt sig känna igen bakterien ger en genomgången infektion livslång immunitet, även om vissa patienter blir kroniska bärare.
Upp till 3 procent av dem som insjuknar i tyfoidfeber och tillfrisknar kan bli bärare. De visar inga symptom och insjuknar inte själva, men fortsätter bära på bakterien i gallblåsan. Både bärare och sjuka kan utsöndra bakterier via urin och avföring och på så sätt smitta andra. God hygien och goda sanitära förhållanden är därför de viktigaste skydden mot smittspridning.
Under tidigt 1900-tal, innan antibiotikan fanns, var rädslan för sjukdomen så stor att vissa bärare tvångsisolerades. En BBC-dokumentär från 2008 berättade att närmare 50 tyfoidbärare mellan 1907 och 1950-talet hölls instängda på isoleringsavdelningen på ett mentalsjukhus i Surrey i England. Några av dessa olyckliga människor fick tillbringa resten av sitt liv där.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online