Ett negativt tuberkulinhudtest (TB-test) krävs ofta för antagning till skolor, äldreboenden och andra omsorgsboenden, liksom vid anställning inom exempelvis skolväsendet, förskolan och hälso- och sjukvården. Bakterien Mycobacterium tuberculosis, som orsakar tuberkulos, är mycket smittsam och kan spridas snabbt. Det är därför viktigt att sjuksköterskor och läkare behärskar både hur testet administreras och hur resultatet avläses och dokumenteras korrekt.
Testlösningen PPD (purified protein derivative, renat proteinderivat) innehåller antigener från tuberkelbakterien – inte levande bakterier. Den är utformad för att ge en lokal hudreaktion hos personer som kan ha tuberkulos. En liten mängd (0,1 ml) injiceras strax under det översta hudlagret på underarmens insida. Förs nålen in för djupt påverkas testets noggrannhet. Efter injektionen ska en liten, blåsliknande upphöjning (bråd) synas.
En grundlig förhandsbedömning är också avgörande för ett tillförlitligt resultat. Faktorer som nylig exponering för tuberkulos, hiv-infektion, drogmissbruk och underliggande immunsupprimerande sjukdomar, exempelvis cancer, kan påverka utfallet. Även diabetes, njursjukdom, tidigare BCG-vaccination och nylig exponering för levande virus i andra vaccin kan förändra resultatet.
Hudtestet lämnas obehandlat i 48–72 timmar. Klienten ska inte röra vid injektionsstället under denna tid. Platsen kan klia och bli röd, men får varken gnuggas eller repas.
Datum, klockslag och placering av testet dokumenteras på rapportformuläret. Även PPD-lösningens partinummer, tillverkare och utgångsdatum ska anges.
Injektionsstället måste undersökas av legitimerad vårdpersonal inom 48–72 timmar. Resultatet registreras på screeningformuläret som indurationens storlek i millimeter (rodnad och/eller svullnad), från 0 mm och uppåt.
Eventuell rodnad mäts över diametern. För att reaktionen ska betraktas som positiv måste området dessutom vara upphöjt eller svullet. Sjuksköterskan eller läkaren ska palpera området, eftersom den upphöjda delen ofta är svår att se med blotta ögat. Indurationens storlek dokumenteras i millimeter. Tilläggsinformation, exempelvis nylig exponering och symtom som hosta, nysningar och nattliga svettningar, ska också noteras.
Om området inte är upphöjt klassas resultatet som negativt. Mät och registrera storleken på eventuell rodnad, men ange samtidigt att ingen upphöjning kan palperas – detta är det som avgör den negativa statusen. Är huden helt oförändrad registreras resultatet som 0 mm.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) betraktas en induration på mindre än 10 mm som negativ. Klientens allmänna hälsostatus kan dock ändra denna bedömning. Personer med hiv-infektion eller ett försvagat immunförsvar kan, efter ytterligare utredning, bedömas som positiva även om indurationen endast är 4 mm. Sådan information måste alltid dokumenteras för att motivera undantaget.
Kom ihåg: Korrekt dokumenterade resultat – med mått, datum, lästillfälle och relevanta riskfaktorer – är avgörande både för patientens fortsatta vård och för smittspårningen vid misstanke om tuberkulos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online