Dipylidium caninum, även känd som hundbandmask, är en bandmask som lever i tunntarmen hos hundar, katter och ibland även människor. Masken är segmenterad och kan bli över 15 centimeter lång. Det som gör denna parasit särskilt intressant är att den sprids via loppor, vilket innebär att dess livscykel är beroende av två olika värdar.
Inuti tarmen utvecklar den vuxna bandmasken en lång kropp bestående av allt större segment. Den fäster sig vid tarmväggen med sitt huvud och tar upp näring direkt genom huden från födan som passerar tarmen.
Varje segment är helt oberoende av de övriga och har både en egen matsmältningskanal och ett eget fortplantningssystem. Allteftersom nya segment växer ut från huvudet flyttas äldre segment längre bak mot svansen. Till slut lossnar de och bildar äggpåsar som kallas gravida proglottider.
Äggpåsarna passerar genom tarmkanalen och lämnar djurets kropp via analöppningen. Varje påse är ungefär lika stort som ett riskorn. När påsen torkat spricker den och släpper ut äggen, som då sprids i den omedelbara omgivningen.
Loppornas larver livnär sig bland annat på organiskt material, och här äter de också i sig dipylidium-ägg. Ägget kläcks i lopplarvens tarm och bildar en onkosfär, som tränger genom tarmsväggen och vandrar vidare till kroppshålan. Där utvecklas den till en cysticerkoidlarv. Lopplarven fortsätter att växa och fungerar som mellanvärd för bandmasken, som mognar inom cysticerkoiden och stannar kvar i loppan under hela dess liv.
Hundar, katter och människor – oftast barn – smittas av misstag när de får i sig en loppa som bär på cysticerkoiden. Den passerar matsmältningskanalen ner till tunntarmen, där den utvecklas till en vuxen bandmask. Masken når full mognad ungefär en månad efter smittotillfället. När dipylidium växer lossnar segment som bildar nya äggpåsar, och därmed börjar livscykeln om igen.
Bandmaskinfektion behandlas normalt med niklosamid eller prazikvantel, antingen som injektion eller i tablettform. En andra behandling rekommenderas ofta två veckor senare, för att täcka risken för återinfektion under tiden lopporna bekämpas. Den mest effektiva förebyggande åtgärden är därför en konsekvent och grundlig loppkontroll, både på djuret och i hemmet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online