Sjukhusinfektioner, även kallade vårdrelaterade infektioner eller nosokomiella infektioner, är sekundära infektioner som uppkommer till följd av medicinsk behandling eller vård. De drabbar cirka 5 procent av alla patienter, vilket motsvarar ungefär två miljoner människor per år. En infektion som visar sig inom de första 48 timmarna av en medicinsk behandling räknas normalt inte som sjukhusinfektion, medan infektioner som uppstår efter denna period klassas som sådana.
De vanligaste typerna av sjukhusinfektioner är urinvägsinfektioner, lunginflammation samt infektioner i kirurgiska sår. Urinvägsinfektioner orsakas ofta av användning av urinkatetrar under sjukhusvistelsen. Lunginflammation kan spridas från person till person och underlättas av att patienten ligger stilla länge, eftersom rörelse hjälper till att frigöra vätska och slemlager från lungorna. Det största problemet med sjukhusinfektioner, oavsett typ, är att de ofta är resistenta mot antibiotika och därmed kan ge upphov till allvarligare sjukdomsförlopp.
Patienter som löper störst risk att drabbas av sjukhusinfektioner är de som vårdas på intensivvårdsavdelning, särskilt neonatal-, brännskade- eller barnintensivvårdsavdelningar. Ett lågt antal sjuksköterskor per patient samt lediga sängar på avdelningen ökar också risken för smitta. Patientens allmänhälsa spelar en viktig roll – patienter med nedsatt immunförsvar eller de som redan bekämpar en aktiv infektion löper större risk att insjukna. Ju längre en patient är inlagd på sjukhus och ju svårare tillståndet är, desto högre blir risken för en sjukhusinfektion.
Sjukhusinfektioner sprids på sju olika sätt. Direkt smittspridning sker genom kontakt från person till person. Indirekt smitta uppstår när en patient vidrör en kontaminerad yta eller behandlas med otillräckligt steriliserad utrustning. Infektioner sprids även via nysningar och hosta, så kallad droppsmitta. Luftburen smitta förlitar sig på luftströmmar för att sprida mikroorganismer. Smitta via gemensam källa orsakas av livsmedel, vatten eller medicinska apparater. När en infektion överförs via insekter eller djur talar man om vektorsmitta.
Förebyggandet av sjukhusinfektioner bygger på strikta rutiner för kvalitetskontroll. Det innefattar noggrant och regelbundet handtvagande samt användning av handske för både patienter och vårdpersonal. Skyddsförkläden bör användas vid medicinska ingrepp, eftersom det har visats minska smittspridningen. Dessutom måste städ- och hushållspersonalen grundligt rengöra och desinficera gemensamma ytor för att bryta smittkedjor.
En sjukhusinfektion bör misstänkas varje gång en patient under vård utvecklar feber eller andra symtom som inte vanligtvis hör ihop med den primära diagnosen. Den typ av behandling patienten fått för sitt ursprungliga besvär pekar ofta mot vilken typ av sjukhusinfektion som kan vara aktuell, exempelvis kateterbehandling vid misstanke om urinvägsinfektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online