Kolit, eller ulcerös kolit, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen. I sin värsta form kan den vara försvagande eller till och med livshotande. Tio till 25 procent av alla som lider av kolit utvecklar också symtom på artrit – inflammation i lederna – som står i direkt samband med tarmsjukdomen.
Trots att symtomen liknar varandra skiljer sig kolitrelaterad artrit väsentligt från klassisk artrit. Behandlingen måste därför alltid anpassas efter de speciella omständigheter som koliten medför.
För att kunna diagnostisera kolitrelaterad artrit måste läkaren först utesluta reumatoid artrit (RA). Även om kolitrelaterade tillstånd delvis kan efterlikna RA orsakar de i regel inte deformation av lederna. Dessutom påverkar kolitrelaterad artrit vanligtvis inte lederna symmetriskt, vilket är typiskt för RA.
Om du får diagnosen kolitrelaterad artrit måste läkaren också avgöra vilken av dess tre grundformer som föreligger: perifer artrit, axial artrit eller ankyloterande spondylit.
Perifer artrit kan uppstå i handleder, armbågar, knän eller fotleder. Det är ett övergående tillstånd som speglar inflammationens upp- och nedgångar i tjocktarmen och ändtarmen. Smärtan kan dessutom drabba olika leder vid olika tidpunkter. Har du fått diagnosen perifer artrit försvinner symtomen oftast när kolitattackerna upphör, och tillståndet orsakar sällan bestående skador.
Behandlingen fokuserar på att kontrollera kolitsymtomen, eftersom inflammationen och artriten hänger direkt ihop. Din läkare kan välja bland flera läkemedel, exempelvis antiinflammatoriska preparat som sulfasalazin (Azulfidine), olsalazin (Dipentum), mesalazin (Asacol) eller kortikosteroider. Alternativt kan immunsuppressiva medel förskrivas, såsom ciklosporin (Neoral), azatioprin (Imuran) eller infliximab (Remicade).
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som acetylsalicylsyra eller ibuprofen, kan också användas. Eftersom NSAID ofta förvärrar kolitinflammationen bör de dock användas med försiktighet och endast under kort tid hos patienter som tål dem väl. Är din diagnos ny – be din läkare noggrant förklara risker och fördelar med den behandling som föreslås.
Axial artrit, eller spondylit, kännetecknas av smärta och stelhet i nedre delen av ryggen samt i sacroiliacalederna. Tillståndet är allvarligare än perifer artrit – lämnas det obehandlat kan kotorna växa samman och ge permanenta rörelsebegränsningar i ländryggen.
Axial artrit svarar vanligtvis dåligt på behandling som enbart riktar sig mot kolitsymtomen. Fokus läggs därför ofta på träning och rörelseövningar för att bevara rörligheten. Ytterligare lindring kan uppnås genom vila, fuktig värme och i vissa fall NSAID, förutsatt att de tolereras väl. Tillståndet orsakar normalt sin värsta skada före 40-årsåldern.
I mer sällsynta fall kan ankyloterande spondylit (AS) diagnostiseras. Utöver de symtom som kännetecknar axial artrit kan tillståndet även orsaka inflammation i hjärtklaffar, lungor och ögon.
Förutom fysioterapi kan AS behandlas med det immunsuppressiva läkemedlet infliximab (Remicade). Tyvärr finns det fortfarande en påtaglig risk för permanent deformation. Samarbeta därför nära med både läkare och fysioterapeut för att få fram en bred och effektiv behandlingsplan mot AS.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online