Irritabel tarmsjukdom, eller IBS (irritable bowel syndrome), är ett tillstånd i tjocktarmen som drabbar så många som var femte person, enligt Mayo Clinic. Orsaken till IBS är okänd, men läkare tror att den beror på problem med tarmmuskulaturen som driver maten framåt genom mag-tarmkanalen. Hos personer med IBS kan dessa muskelsammandragningar vara antingen för kraftiga och långvariga eller för svaga och långsamma.
Symtomen på IBS varierar kraftigt, men de tenderar att vara långvariga besvär som förekommer antingen kontinuerligt eller periodvis: kramp, buksmärta, uppblåsthet, gaser, diarré, förstoppning och/eller slem i avföringen. En liten andel av dem som lider av syndromet upplever svåra eller svårkontrollerade besvär, men de flesta har endast lindriga till måttliga problem. Eftersom tecken på IBS även kan tyda på allvarligare tillstånd, som Crohns sjukdom, cancer och ulcerös kolit, rekommenderar läkare vid Mayo Clinic att man söker medicinsk vård om dessa symtom uppträder.
Diagnosen IBS ställs utifrån sjukdomshistoria, inklusive symtombild, samt en fysisk undersökning. En stor del av utredningen går ut på att utesluta allvarligare sjukdomar, enligt Mayo Clinics webbplats – ofta med hjälp av så kallade Rom-kriterier, en specifik uppsättning diagnostiska kriterier som används för att identifiera funktionella mag-tarmstörningar som IBS.
De mest utmärkande dragen vid IBS är bukbesvär i någon grad, kombinerat med ett eller flera av följande symtom under minst 12 veckor, dock inte nödvändigtvis i följd: förändrad frekvens eller konsistens i avföringen, ansträngning vid tarmtömning, akut trängsel eller känsla av ofullständig tarmtömning, samt uppblåsthet eller utspänd buk. Om symtom som viktnedgång eller rektal blödning förekommer beställs ytterligare undersökningar.
Västervetenskaplig medicinsk behandling fokuserar på att lindra symtomen vid IBS och identifiera möjliga utlösande faktorer, exempelvis vissa livsmedel. Lindriga besvär kan ofta hanteras genom förändringar i kost, livsstil och stresshantering, medan måttliga till svåra problem kan kräva mer insatser, såsom fiberpreparat, receptfria antidiarroiska läkemedel och/eller samtalsstöd för att minska stress. Antikolinerga läkemedel kan lindra smärtsamma tarmkrampar, antidepressiva medel kan dämpa den nervaktivitet som styr tarmarna, och antibiotika kan hjälpa personer med bakteriell överväxt i tarmen.
Ett fåtal läkemedel finns tillgängliga för kvinnor som inte svarat på andra behandlingsalternativ. Dessa läkemedel är inte godkända för män. Alosetron används för kvinnor med övervägande diarrésymtom och verkar avslappnande på tjocktarmen, vilket gör att avföringen rör sig långsammare genom nedre delen av tarmen. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA drogs en gång tillbaka alosetron från marknaden på grund av allvarliga komplikationer, men läkemedlet fick senare åter förskrivas under strikta villkor. Lubiproston är ett läkemedel som hjälper avföringen att passera snabbare genom att öka vätskesekretionen i tunntarmen, och det används för kvinnor som har besvär med förstoppning.
Även om vårdgivare inom den västerländska medicinen, som Mayo Clinic, inte listar dålig andedräkt som ett symtom på IBS, betraktar naturmedicinska behandlare det som ett möjligt tecken på långvariga problem i tjocktarmen. Inom naturmedicinen anses hälsan i mag-tarmkanalen vara avgörande för det allmänna välbefinnandet, och behandling av IBS syftar till att återställa tarmens funktion och den övergripande hälsan. Sådana behandlingar kan omfatta kosttillskott, örtmedicin, kolonbehandlingar samt förändringar i kost och levnadsvanor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online