HDL-kolesterol (high-density lipoprotein) kallas ofta för "det goda kolesterolet". Det motverkar LDL-kolesterol (low-density lipoprotein), som i stället brukar kallas för "det onda kolesterolet". Generellt sett anses höga HDL-nivåer vara gynnsamma för hälsan, så länge de inte blir alltför höga. Inom den medicinska forskarvärlden råder dock ingen enighet om vad som egentligen definieras som "mycket höga" HDL-nivåer.
Enligt det amerikanska programmet National Cholesterol Education Program Adult Treatment Panel III betraktas HDL-nivåer över 60 mg/dl som höga, medan nivåer under 40 mg/dl klassas som låga. Personer med värden mellan 40 och 60 mg/dl bedöms alltså ligga inom det normala området. Det finns dock inget fastställt riktvärde för vad som utgör "mycket höga" nivåer. Vissa experter menar att värden över 80 mg/dl bör betraktas som mycket höga, medan andra ifrågasätter just den gränsen.
Höga HDL-nivåer är generellt vanligare hos kvinnor än hos män, samt hos svarta än hos vita. Forskare har konstaterat att genetiska faktorer påverkar HDL-kolesterolvärdena, men även miljöfaktorer spelar en viktig roll. Kroniskt alkoholmissbruk, behandling med östrogener i tablettform, intensiv aerob träning och konditionsträning samt läkemedelsbehandling med nikotinsyra (niacin), statiner eller fibrater är alla kända faktorer som höjer HDL. Rökning sänker däremot HDL-nivåerna, medan ett rökstopp höjer dem igen.
Mycket förhöjda HDL-värden hänger ofta samman med låga nivåer av LDL-kolesterol och triglycerider. Sambandet är inte helt klarlagt för experterna, men det tycks finnas en koppling mellan högt HDL och lågt LDL. Vissa experter tror därför att den främsta betydelsen av höga HDL-nivåer är tendensen till låga LDL-värden. Det är ovanligt att en person har både mycket höga HDL- och LDL-nivåer samtidigt.
I de flesta fall tyder mycket höga HDL-nivåer på en minskad risk för kranskärlssjukdom (koronar hjärtsjukdom). HDL består av två huvudsakliga apolipoproteiner: apolipoprotein A-I och apolipoprotein A-II. Det är framför allt den förhöjda koncentrationen av dessa två proteiner som är känd för att minska risken för kranskärlssjukdom.
Trots att förhöjda HDL-nivåer i stort sett är fördelaktiga, misstänks extremt höga nivåer (vars definition fortfarande är oklar) kunna vara aterogena. Aterogenes innebär att aterom, fettämnen och kalcium lagras i arternas insida, det så kallade lumen. Exakt varför mycket höga HDL-nivåer skulle kunna kopplas till aterogenes är ännu inte helt klarlagt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online