Hakmaskar är små parasitära rundmaskar som lever i tunntarmen hos sin värd. Två arter är vanliga hos människan: Necator americanus och Ancylostoma duodenale. Människan kan dock även smittas av hakmaskar från andra djurarter.
Hakmaskar är gråa eller rosa och suger blod från värdens tarm med hjälp av en mun beväpnad med två par tänder. De hakmaskar som angriper människan är mellan 0,5 och 1 centimeter långa, och honorna är oftast störst. Deras karakteristiska "S"-form har gett masken dess namn.
Hakmaskar lägger sina ägg i varm och fuktig jord. Larverna tränger vanligtvis in i huden via bara fötter. De vandrar sedan upp till luftstrupen, sväljs ner och etablerar sig i tarmen. Äggen passerar med avföringen ut ur kroppen, varpå cykeln börjar om igen.
En person med hakmaskinfektion kan uppleva lokal klåda, sår och en obehaglig inflammation i huden (cutaneous larva migrans) när larverna vandrar omkring under huden. Hosta, diarré eller förstoppning är andra vanliga symtom. För en säker diagnos krävs att avföringen undersöks för att påvisa maskägg.
Hakmaskinfektion kan leda till allvarlig brist på protein och järn. Hos kraftigt angripna barn kan näringsbristen hämma både den mentala och fysiska utvecklingen. Masken kan också orsaka ankylostomiasis, en form av blodbrist (anemi).
Albendazol och mebendazol är effektiva läkemedel mot hakmask. Vid blodbrist kan dessutom järntillskott behövas för att återställa kroppens järnförråd.
Människor kan även smittas av hundens hakmask, därför bör hundägare se till att hålla sina hundar regelbundet avmaskade. I utvecklingsländer minskar användningen av latriner risken för att avföring med maskägg sprids i miljön. Att gå barfota i områden där smittan förekommer bör undvikas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online