
Det korta och tydliga svaret är: inga. Människokroppen kan inte smälta eller bryta ner några metaller alls. Till skillnad från mat som kött, grönsaker och spannmål – som kroppens enzymer och magsyra kan dela upp i näringsämnen – är metaller helt resistenta mot vår matsmältningsprocess.
Matsmältningen bygger på kemiska reaktioner som syror och enzymer utför för att sönderdela organiskt material. Metaller är oorganiska ämnen med starka kemiska bindningar som varken magsyran eller tarmens enzymer har förmåga att lösa upp. Det innebär att små metallföremål, till exempel ett mynt eller en bit aluminiumfolie, passerar genom kroppen i princip oförändrade och lämnar den via den naturliga vägen.
I de flesta fall går små, släta metallföremål igenom matsmältningssystemet utan problem inom några dagar. Det finns dock situationer då det kan bli farligt:
Även om kroppen inte kan smälta metall, kan vissa tungmetaller absorberas i mindre grad och orsaka allvarliga hälsoproblem. Bly, kvicksilver, kadmium och arsenik är exempel på giftiga metaller som vid upprepad exponering kan skada nervsystemet, njurarna och levern samt ge symtom som trötthet, buksmärtor och koncentrationssvårigheter.
Har du eller ditt barn råkat svälja ett metallföremål bör du kontakta vården för rådgivning, särskilt om föremålet är stort, vasst eller utgörs av ett batteri. Sök akut vård om personen får svårigheter att svälja, kastar upp blod, får kraftiga magont eller bröstsmärtor.
Sammanfattningsvis: människokroppen saknar helt förmåga att smälta metaller. De passerar genom matsmältningssystemet obearbetade, men vissa metaller kan ändå utgöra en risk för hälsan och bör alltid hanteras med försiktighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online