Varje människa bär på två kopior av varje gen – en från vardera föräldern. Celiaki kännetecknas av skador på tunntarmen vid intag av gluten, ett protein som finns i vete, korn och råg. Enligt gastroenterologen Kenneth Fine, M.D., ligger ärftlig glutenkänslighet till grund för utvecklingen av celiaki.
De gener som predisponerar för glutenkänslighet tillhör gruppen humana leukocytantigener (HLA), närmare bestämt HLA-DQ. Markörerna DQ1–DQ4 samt undertyperna DQ5–DQ9 avgör genens biologiska funktion. Endast kombinationen DQ4,4 saknar samband med genetisk benägenhet för celiaki.
Enligt Martin Kagnoff vid University of California i San Diego är HLA-DQ2 och/eller HLA-DQ8 de främsta celiakigenerna. För att glutenkänslighet ska utvecklas till fullblown celiaki måste dock ytterligare gener finnas hos personen.
Vissa genetiska kombinationer, exempelvis DQ1,1 och DQ3,3, tyder enligt Dr. Fine på kraftigare reaktioner på gluten. Glutenreaktioner har kopplats till eksem, kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, inflammatorisk tarmsjukdom och insulinberoende diabetes.
En person som bär på två predisponerande gener kan vara säker på att både föräldrarna och alla hans eller hennes barn har minst en kopia av dessa gener. De kan därmed drabbas av kliniskt betydande glutenkänslighet eller i värsta fall utveckla celiaki.
Den enda behandling som finns vid glutenkänslighet och celiaki är strikt undvikande av gluten i kosten. Detta kräver god kunskap om dolda glutenkällor i restaurangmat och bearbetade livsmedel, samt noggrannhet för att undvika kontaminering av spår av gluten i hemmet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online