Botulism är en ovanlig men mycket allvarlig sjukdom som varje år drabbar ett relativt litet antal människor i USA. Lämnas den obehandlad, eller om behandlingen kommer för sent, kan sjukdomen vara dödlig. Botulism orsakas av ett kraftfullt neurotoxin som bildas av bakterien clostridia. Toxinet kan ta sig in i kroppen på två huvudsakliga sätt: via ett öppet sår eller genom mag-tarmkanalen via den mat vi äter. Forskare har identifierat sju olika stammar av bakterien, A till G, men det är framför allt stammar A, B och E – samt ibland F – som drabbar människor.
Det finns tre huvudtyper av botulism: livsmedelsburen botulism, spädbarnsbotulism och sårbotulism. Symtomen varierar mellan de olika formerna, men alla kan potentiellt bli livshotande.
Denna form orsakas av felaktigt konserverade livsmedel som innehåller den toxinbildande bakterien clostridia. Symtomen brukar visas inom 18–36 timmar efter att den kontaminerade maten ätits. Vanliga tecken är dubbelseende samt svårigheter att svälja eller tala. Även mag-tarmsymtom som förstoppning, illamående och kräkningar kan förekomma. Förloppet kan snabbt förvärras: förlamningen börjar ofta i huvudets muskulatur och sprider sig sedan genom hela kroppen. Andningssvårigheter kan utvecklas, vilket i värsta fall leder till andningssvikt och döden.
Spädbarnsbotulism orsakas oftast av att barnet får i sig sporer, till exempel via honung eller majssirap. Sporerna etablerar sig i tarmen, förökar sig och börjar bilda toxin. De vanligaste tecknen är förstoppning, slöhet och ätsvårigheter. När förgiftningen förvärras får barnet allt svårare att suga och svälja – något en ammande förälder kan lägga märke till genom överfulla bröst. Muskelsvagheten visar sig ofta som oförmåga att kontrollera huvudrörelser. Tillståndet är extremt farligt eftersom det kan leda till andningssvikt. Av denna anledning bör barn under ett års ålder aldrig ges honung.
Sårbotulism uppstår oftast efter ett trauma, exempelvis en krosskada på en extremitet, eller i samband med en operation. När clostridiabakterier växer i såret kan de producera botulinumtoxin. Symtomen visar sig vanligtvis 4–18 dagar efter skadan och liknar dem vid livsmedelsburen botulism, men mag-tarmsymtomen brukar saknas.
Behandlingen påbörjas först efter att diagnosen ställts. Det sker genom en kroppsundersökning kombinerad med blodprov och eventuellt ett avföringsprov. Blodprover är extra viktiga eftersom botulism kan likna andra sjukdomar och därmed förväxlas med dem. När provsvaret bekräftat botulism ges ett antitoxin. Antitoxinet kan dock bara neutralisera det toxin som ännu inte bundit till nervändarna – därför är tidig behandling avgörande. Spädbarn får inte vuxenantitoxin utan behandlas istället med botulismimmunglobulin (BIG), som hjälper till att neutralisera toxinet innan det hinner fästa vid nerverna.
Därefter anpassas vården efter de enskilda symtomen. Vid andningsbesvär kan det bli nödvändigt att säkra luftvägen och ge syrgas. Intravenös vätska används ofta för att ersätta vätskeförluster vid kräkningar och diarré, och har man svårt att äta kan näring ges via en sond.
Ibland krävs kirurgi för att grundligt rengöra ett sår och avlägsna infektionskällan. Vid livsmedelsburen botulism kan lavemang användas för att tömma tarmarna. Sådana behandlingar bör dock endast göras med produkter som inte innehåller magnesium, eftersom magnesium kan förstärka toxinets effekt.
Botulism svarar inte på antibiotika. Utöver antitoxinet finns inga läkemedel som direkt bekämpar sjukdomen. Om en sekundär infektion utvecklas kan antibiotika dock användas mot just den infektionen. Hos spädbarn avråds antibiotika särskilt starkt, eftersom döende bakterier kan frigöra mer toxin i barnets kropp och förvärra tillståndet. Enda undantaget är när antibiotika behövs för att behandla en sekundär infektion i luftvägarna.
Misstänker du botulism hos dig själv eller ditt barn – sök omedelbart vård. Ju tidigare behandlingen inleds, desto större är chansen till full återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online