Kollagenkolit är en kronisk tarmsjukdom som ger lös, vattnig diarré. Den räknas till de inflammatoriska tarmsjukdomarna eftersom den orsakas av inflammation i tjocktarmen. Kollagenkolit för ofta samman med lymfocytär kolit under benämningen mikroskopisk kolit, eftersom diagnosen inte kan ställas utan ett vävnadsprov (biopsi) som undersöks i mikroskop. Sjukdomen är vanligare hos äldre vuxna, och kvinnor drabbas oftare än män. De flesta fall går över av sig själva utan behandling, men vissa personer behöver läkemedel eller andra medicinska åtgärder.
Läkare brukar först uppmana patienten att göra livsstilsförändringar, till exempel att justera kosten, eftersom det ofta kan förbättra symtomen vid kollagenkolit. När sådana åtgärder inte räcker till kan läkaren ordinera ett diarrédämpande läkemedel, exempelvis Imodium (loperamid) eller Lomotil. Dessa preparat gör att tarmens rörelser saktar ner, vilket bromsar transports hastigheten av avföringen genom tjocktarmen och därmed kan lindra symptomen. Läkemedlen betraktas som en effektiv behandling vid lindrig eller måttlig diarré, och de flesta kan använda dem utan att få allvarliga biverkningar.
När vanliga diarrédämpande läkemedel inte får kontroll över diarrén vid kollagenkolit kan läkaren rekommendera Pepto-Bismol. Dess verksamma ämne, vismutsubsalicylat, kan bidra till att lindra den irritation i tarm och tjocktarm som utlöser diarrén.
Om andra läkemedel inte hjälper till att hålla kollagenkoliten under kontroll kan antiinflammatoriska läkemedel ordineras för att dämpa inflammationen i tjocktarmen. Första valet är oftast en kortikosteroid, såsom budesonid, eller vid svårare besvär prednison. Kortikosteroider kan ge allvarliga biverkningar vid längre tids användning, exempelvis tunnare hud, och därför bör de bara användas under korta perioder – vanligtvis högst två månader. Andra antiinflammatoriska alternativ inkluderar metotrexat, mesalazin och sulfasalazin.
Vid svår kollagenkolit där läkemedelsbehandlingen inte har effekt kan operation bli nödvändig för att ta bort de delar av tjocktarmen som skadats av inflammationen. Det är dock viktigt att komma ihåg att kirurgi används mycket sällan vid denna sjukdom, eftersom andra behandlingar oftast fungerar bra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online