Det finns många olika kolon- och ändtarmsproblem som kan uppstå till följd av sjukdom, skada eller utvecklingsavvikelser. Vissa tillstånd kan behandlas med kostförändringar eller läkemedel, medan andra kräver kirurgisk åtgärd. Här går vi igenom de vanligaste tillstånden, hur de yttrar sig och vilka behandlingsalternativ som finns.
Divertikulos innebär att små fickor, så kallade divertiklar, har bildats i tjocktarmens slemhinna. När dessa fickor blir inflammerade kallas tillståndet divertikulit. Inflammationen kan utlösas av vissa livsmedel, exempelvis gryn och frön. Typiska symtom är buksmärta, blödning, feber, frossa och oregelbundna tarmrörelser. I svåra fall kan tillståndet leda till att tjocktarmen perforeras, vilket kräver akut vård. Behandlingen består oftast av antibiotika, avföringsmjukgörande medel och kostomläggning.
Irritable bowel syndrome, ibland kallat spastisk kolon eller nervös mage, orsakar förstoppning eller diarré. Vanliga symtom är uppblåsthet, magkramper, onormal avföringskonsistens, slempassage, plötslig trängning samt känslan av att tarmen inte tömts helt. Behandlingen bygger främst på kostförändringar och receptbelagda läkemedel som avslappnar tarmmusklaturen.
Crohns sjukdom är en autoimmun, kroniskt inflammatorisk tarmsjukdom som kännetecknas av diarré eller förstoppning, buksmärtor och kramper, uppblåsthet, feber och viktnedgång. Behandlingen omfattar antiinflammatoriska läkemedel och immunsuppressiva preparat.
Ulcerös kolit är en inflammation i tjocktarmen och ändtarmen som ger symtom som magkramper, diarré, blödningar, viktnedgång och feber. Behandlingen består av antibiotika och antiinflammatoriska läkemedel. Vid både Crohns sjukdom och ulcerös kolit kan kirurgi för att avlägsna sjuka tarmavsnitt bli nödvändig i vissa fall.
Polyper är utväxter som bildas på slemhinnan i tjocktarmen eller ändtarmen. De är ett vanligt förekommande tillstånd och är i de flesta fall godartade. Ofta ger de inga symtom och upptäcks därför vanligtvis i samband med en rutinkoloskopi eller en röntgenundersökning av tarmen. Polyper avlägsnas normalt under koloskopin och skickas sedan för patologisk analys. Lämnas de kvar finns risk att de med tiden utvecklas till cancer.
Vid rektalprolaps har ändtarmen sträckts ut, ofta på grund av en försvagad slutmuskel, vilket gör att ändtarmen buktar fram genom ändtarmsöppningen. Tillståndet kan orsakas av förlossning eller av många års hårt pressande vid tarmtömning. Behandlingen innebär vanligtvis rektalkirurgi eller laparoskopisk bukkirurgi, beroende på hur uttalat tillståndet är.
Tarminkontinens innebär svårighet eller oförmåga att kontrollera gaser och avföring. Den orsakas ofta av skada på den anala muskulaturen eller nerverna och kan uppstå i samband med förlossning, skada mot ändtarmsöppningen eller efter analkirurgi. Symtom är bland annat diarré med plötslig trängning samt läckage av flytande avföring och gaser. Behandlingen kan omfatta kostförändringar, läkemedel som ger förstoppning, övningar för att stärka slutmuskeln, kirurgisk reparation eller en konstgjord slutmuskel.
Enligt American Society of Colon and Rectal Surgeons är kolorektal cancer den näst vanligaste orsaken till cancerdöd i USA och kräver cirka 56 000 liv varje år. Sjukdomen börjar oftast som en godartad polypp som fortsätter växa och så småningom blir elakartad. Symtom är bland annat rektalblödning, diarré och förstoppning, medan viktnedgång och buksmärtor ofta uppträder sent i sjukdomsförloppet. Det bästa skyddet är regelbundna hälsokontroller med screening för kolorektal cancer, eftersom tidig upptäckt avsevärt förbättrar prognosen.
Vissa medfödda anatomiska avvikelser kan orsaka blockerad eller hinderad tarmfunktion. Exempel är malrotation av tarmen (där övergången mellan tunntarm och tjocktarm ligger fel), intussusception (där ett tarmavsnitt glider in i ett intilliggande), kolonatresi (där tjocktarmen är slutet), volvulus (där en tarmdel vrider sig) samt imperforerat anus (där anal-/ändtarmsområdet inte formats normalt eller inte är fullständigt utvecklat). Dessa tillstånd kan i regel korrigeras med kirurgi.
Kontakta läkare om du upplever ihållande buksmärtor, blod i avföringen, oförklarlig viktnedgång eller långvariga förändringar i tarmvanorna. Många kolon- och ändtarmsbesvär går att behandla effektivt, särskilt om de upptäcks tidigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online