Shigella dysenteriae är en bakterieart som orsakar kraftig diarré (shigellos), ofta kallad "dysenteri". Bakterien är vanligast i utvecklingsländer eller områden där människor lever tätt ihop, exempelvis i flyktingläger. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC inträffar dock cirka 14 000 fall varje år även i USA. Shigella dysenteriae typ 1 är den mest virulenta formen av shigella och den variant som kan orsaka stora epidemier.
Symtomen varierar men inkluderar vanligtvis magkramper, illamående, kräkningar, feber, smärta i ändtarmen samt vattnig eller blodig diarré, som ofta leder till vätskebrist. Besvären brukar debutera inom två dagar efter smittotillfället, och de flesta fall läker ut inom en vecka.
En genomgången infektion med S. dysenteriae ger immunitet mot just denna stam, men man kan fortfarande smittas av andra shigellastammar. Barn under två år löper störst risk, eftersom de kan drabbas av feberkramper till följd av den höga feber som infektionen kan orsaka. Hos vissa personer kan diarrén kvarstå i veckor eller till och med månader efter själva infektionstillfället.
S. dysenteriae sprids via den så kallade fekal-orala vägen. Det innebär att bakterien överförs genom intag av livsmedel eller vatten som förorenats med avföring från en smittad person, eller genom att man rör vid kontaminerade föremål – exempelvis smutsiga blöjor – och därefter tar händerna till munnen.
Viktigt att komma ihåg är att avföringen fortsätter bära på bakterien i upp till två veckor, även efter att diarrésymtomen har avtagit. Män som har sex med män kan också löpa ökad risk att smittas.
S. dysenteriae har blivit alltmer resistent mot antibiotika. Därför väljer läkare ofta att ge stödjande behandling, framför allt vätsketillskott, vid lindriga infektioner och låta kroppen bekämpa infektionen utan antibiotika.
Om antibiotika ändå behövs kan laboratorietester (odling och känslighetsbestämning) hjälpa till att avgöra vilket preparat som är effektivt. Vanligt använda läkemedel är bactrim och ciprofloxacin. Antidiarréläkemedel rekommenderas inte – de är ineffektiva och kan till och med förvärra infektionen, eftersom de hindrar bakterierna från att lämna kroppen.
I svåra fall kan bakterierna spridas via blodet och orsaka en livshotande systeminfektion. Enligt det amerikanska institutet National Institute of Allergy and Infectious Diseases kan S. dysenteriae även utlösa hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS). Detta tillstånd ger svår anemi, blödningar, skador på tarmslemhinnan och njurarna – ofta med njurskada eller njursvikt som följd – samt neurologiska besvär som stroke, förlamning och kramper.
Det finns idag inget vaccin mot S. dysenteriae. Förebyggandet fokuserar därför på grundläggande hygien och god sanitet, där handtvätt spelar en särskilt viktig roll.
Du som byter blöjor bör kassera dem i en sluten behållare, eftersom flugor kan sprida bakterien. Rengör därefter blöjbytesytan med desinficerande servetter och tvätta händerna noggrant. Personer som är smittade bör undvika att laga mat åt andra tills minst två dagar efter att diarrén helt har upphört.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online