Gallgången är en smal kanal som förbinder levern med tunntarmen. Dess uppgift är att transportera galla – som hjälper till att bryta ner fettet i maten vi äter – från gallblåsan och levern till tunntarmen. Cancer i gallgångarna, så kallat kolangiokarcinom, är ovanligt: endast cirka 2 000 fall diagnostiseras varje år i USA. Sjukdomen drabbar oftast personer mellan 50 och 70 års ålder.
Tumörerna växer och sprider sig vanligtvis relativt långsamt, och symtomen är ofta milda i ett tidigt skede. Den mest effektiva behandlingen är kirurgisk borttagning av tumören. Utmaningen är att många patienter saknar symtom tills cancern redan hunnit sprida sig och tumören inte längre kan avlägsnas helt.
Symtomen på gallgångscancer är ofta diffusa och kan lätt förväxlas med andra sjukdomar, exempelvis gallsten. En tumör kan blockera gångarna, vilket kan ge besvär som aptitlöshet, buksmärta, ryggsmärta, feber, frossa, klåda, lerfärgad avföring, uppblåsthet och gulsot (gulfärgning av hud och ögonvitor).
Gulsoten beror på att bilirubin – ett ämne som normalt transporteras via gallgångarna till tunntarmen – ansamlas i kroppen. Smärta brukar framför allt uppträda i mer framskridna stadier av sjukdomen.
Cancer kan utvecklas i alla delar av gallvägssystemet. De vanligaste tumörerna kallas hilara tumörer eller Klatskintumörer och sitter där höger och vänster levergång möts. Intrahepatisk gallgångscancer utvecklas i de mindre grenarna inne i levern, medan distal gallgångscancer sitter närmare tunntarmen.
Mer än 95 procent av alla kolangiokarcinom är adenokarcinom, alltså cancer som utgår från körtelceller i slemhinnan som bekläder gångarna.
Diagnosen ställs med hjälp av en eller flera av följande undersökningar:
• Blodprov
• Ultraljud
• Datortomografi (CT)
• Magnetresonanstomografi (MRT)
• Finnålsbiopsi – utförs under lokalbedövning, där läkaren med en tunn nål tar ett litet vävnadsprov från tumören för mikroskopisk analys
• Kolangiografi – röntgenundersökning av gallgångarna, ofta utförd i samband med en endoskopi
• PET-kameraundersökning – sockermolekyler märkta med radioaktivt ämne sprutas in i blodet. Tumörcellerna tar upp sockret, och PET-kameran kan då visa ”heta punkter” som avslöjar var tumören finns.
Forskare har kopplat flera faktorer till en ökad risk att utveckla gallgångscancer:
• Kronisk inflammation i gallgångarna, exempelvis vid skleroserande kolangit, ulcerös kolit, gallstenssjukdom eller levercirros
• Sällsynta lever- eller gallgångssjukdomar, såsom Carolis syndrom eller polycystisk leversjukdom
• Ärftlighet – cancer hos nära anhöriga
• Exponering för Torotrast, ett radioaktivt kontrastämne som användes vid röntgenundersökningar fram till 1950-talet
• Fetma
Andra möjliga riskfaktorer är:
• Rökning
• Pankreatit (bukspottkörtelinflammation)
• Hepatit B eller hepatit C
• Exponering för asbest
• Exponering för radon
Små tumörer kan opereras bort. Detta är den mest effektiva behandlingen och ger i regel den bästa prognosen. Detta skede benämns ”resecerbart”. Strålbehandling rekommenderas ofta efter operationen, och även cellgiftsbehandling (kemoterapi) kan ingå i behandlingsplanen.
När tumören har spridit sig utanför gallgången – till levern eller lymfkörtlarna – och inte kan avlägsnas kirurgiskt, kallas den ”icke-resecerbar”. I dessa fall används kemoterapi och strålning ibland för att lindra symtomen, men metoderna har inte visats kunna bota cancern.
Mayo Clinic är en av få kliniker i världen som erbjuder levertransplantation som alternativ för patienter vars tumörer är begränsade till levern men inte kan opereras bort på annat sätt. Risken finns att cancern återkommer, men i vissa fall har transplantationen botat sjukdomen helt.
Vid fotodynamisk terapi injiceras ett ljuskänsligt ämne i patienten. Läkaren leds sedan med hjälp av en speciell endoskop in i gallgången och riktar en laser mot tumören. Behandlingen påverkar endast celler vid ytan, men har visat lovande resultat när det gäller att döda tumörceller.
Prognosen varierar beroende på cancerns stadium och vilka behandlingsmöjligheter som finns. Eftersom gallgångscancer är ovanlig är exakta överlevnadssiffror svåra att fastställa. För patienter med resecerbara tumörer ligger femårsöverlevnaden vanligen mellan 10 och 30–40 procent, beroende på tumörens typ och läge. Vid icke-resecerbar cancer är femårsöverlevnaden betydligt lägre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online