Mikroskopisk kolit är egentligen inte ett enskilt tillstånd, utan en sammanfattande benämning på två olika tarmsjukdomar: lymfocytisk kolit och kollagen kolit. Anledningen till att dessa två inflammatoriska sjukdomar i tjocktarmen ofta klassificeras som en och samma är att de diagnostiseras på samma sätt – genom en mikroskopisk undersökning av tarmens slemhinna. Även om en mer detaljerad analys krävs för att avgöra vilken av de två formerna det rör sig om, är det tydligt att något inte står rätt till, eftersom mikroskopisk kolit medför flera besvärliga symtom.
Sjukdomen drabbar oftast vuxna över 50 års ålder och är något vanligare hos kvinnor. Symtomen kan komma gradvis eller plötsligt och variera i intensitet över tid. Här är de vanligaste tecknen att hålla utkik efter.
Oavsett vilken form av mikroskopisk kolit en person drabbas av är kronisk diarré det mest framträdande symtomet. Det beror i huvudsak på den inflammation som kännetecknar båda tillstånden. När inflammationen utvecklas förändras sättet på vilket tjocktarmen drar ihop sig och slappnar av. Istället för att dessa rörelser sker i harmoni blir sammandragningarna betydligt längre och intensivare, vilket gör att avföringen passerar med onormalt hög hastighet.
Vid normala tarmrörelser rör sig avföringen långsamt genom tjocktarmen, där vätska hinner absorberas. Detta sker inte vid mikroskopisk kolit, vilket resulterar i lösa, vattniga avföringar – ibland så allvarliga att de leder till fekal inkontinens. Diarrén kan förekomma flera gånger per dag och ofta nattetid, vilket skiljer den från många andra tarmsjukdomar.
De förlängda sammandragningar som inflammationen orsakar kan leda till kramper hos många drabbade. När musklerna drar ihop sig under allt längre perioder kan de börja få spasmer. Om spasmen är kraftig nog slappnar muskeln inte av, utan övergår plötsligt i en kramp. Denna kramp upplevs snart som en smärta i buken, som ofta lindras tillfälligt efter en tarmtömning.
Det är vanligt att personer med mikroskopisk kolit upplever viss grad av uppblåsthet i bukområdet. Det beror delvis på den bristande vätskeabsorption som sker i tjocktarmen – eftersom absorptionen hämmas ansamlas vätska oundvikligen, vilket får buken att svullna upp.
Uppblåstheten kan dock också bero på mängden tarmgas som byggs upp i tjocktarmen. När maten passerar tarmen i högre hastighet hinner inte alla näringsämnen smältas ordentligt, vilket skapar goda förutsättningar för jäsning. Jäsningen bildar gas, vilket ytterligare bidrar till en svullen och spänd buk.
Ett annat potentiellt symtom är vätskebrist. Som nämnts ovan hindrar inflammationen i tjocktarmen absorptionen av vätska. Detta orsakar inte bara diarré – det kan också leda till uttorkning till följd av den stora vätskeförlusten. Om vätskan inte tas upp i kroppen igen stöts den ut med avföringen. Tecken på uttorkning kan vara torr mun, yrsel, trötthet och mörk urin, varför det är viktigt att dricka rikligt med vätska.
Även om illamående och viktnedgång inte är lika vanliga som de övriga symtomen kan båda förekomma hos personer med mikroskopisk kolit. Illamående är i grunden kroppens reaktion på de förändringar i matsmältningen som sjukdomen medför. Viktnedgången kan dels bero på att näringsämnen inte hinner tas upp ordentligt i kroppen, dels vara en följd av illamåendet, som gör att den drabbade äter mindre än vanligt.
Kontakta läkare om du har långvarig eller återkommande diarré, särskilt om den varar i mer än några veckor eller åtföljs av viktnedgång, feber eller blod i avföringen. Mikroskopisk kolit diagnostiseras med hjälp av en koloskopi med vävnadsprov, eftersom inflammationen inte syns vid en vanlig undersökning av tarmen. Med rätt behandling – exempelvis läkemedel som budesonid samt anpassning av kost och livsstil – går symtomen i de flesta fall att kontrollera väl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online