Vilka är orsakerna till tarminkontinens?

```html

Tarminkontinens, även kallad fekal inkontinens, är ett tillstånd som innebär att man delvis eller helt förlorar kontrollen över sin tarmtömning. Besvären kan variera från ett lätt läckage av avföring till fullständig oförmåga att hålla kvar tarminnehållet. Problemet är vanligare än många tror och kan drabba både yngre och äldre, men det finns hjälp att få. Här går vi igenom några av de vanligaste orsakerna.

Förstoppning

När en stor och hård avföringsmassa fastnar i tjocktarmen kan den töja ut musklerna i matsmältningskanalen. Det gör att tunn, flytande avföring kan tränga ut runt den fastnade massan och orsaka läckage. Detta är faktiskt en av de allra vanligaste orsakerna till tarminkontinens, särskilt bland äldre människor.

Ålder

I takt med att vi åldras försvagas muskulaturen i matsmältningskanalen och bäckenbotten naturligt. När musklerna som styr slutningen blir svagare blir det svårare att kontrollera tarmtömningen, vilket kan leda till inkontinensbesvär.

Prolaps

Vid rektalprolaps glider ändtarmen nedåt så att den buktar ut genom ändtarmsöppningen. Detta påverkar slutmuskelns funktion och kan därför leda till inkontinens. Tillståndet är relativt vanligt hos kvinnor efter flera förlossningar samt hos äldre.

Diarré

Vid diarré blir avföringen mycket lös och vattnig, vilket gör den betydligt svårare att hålla kvar. Även personer med helt normal muskelfunktion kan därför drabbas av läckage i samband med kraftiga diarrépådrag.

Laxermedel

Laxermedel används för att behandla förstoppning, men vid långvarig användning kan de överstimulera tarmen och i stället orsaka inkontinens. Använd alltid laxermedel enligt anvisningarna på förpackningen och rådfråga vårdpersonal om du behöver dem under en längre tid.

När bör du söka vård?

Om du lider av återkommande tarminkontinens är det viktigt att inte skämmas tyst över problemet. Kontakta din vårdcentral – besvären går oftast att lindra eller helt botas med rätt behandling, exempelvis kostförändringar, bäckenbottenträning eller läkemedel. Att öppet prata med vårdpersonal är första steget mot ett liv utan oro för olyckshändelser.