Magsyran är oerhört stark – med ett pH på cirka 1,5–3,5 skulle den kunna bryta ner de flesta kroppsvävnader. Ändå äts inte magsäcken upp av sin egen syra. Förklaringen ligger i flera sofistikerade skyddsmekanismer som arbetar tillsammans dygnet runt.
Magsäckens insida är täckt av ett tjockt, geléaktigt lager slem som fungerar som en fysisk barriär mellan den frätande syran och den känsliga vävnaden under. Slemet bildas av specialiserade så kallade bägarceller och hålls ständigt fyllt på, så att skyddet aldrig hinner slitas bort.
Skyddet består inte bara av slem. Magsäckens celler utsöndrar även bikarbonat, samma typ av bas som finns i bakpulver. Bikarbonatet samlas i slemlagret närmast slemhinnan och neutraliserar där syran, så att pH-värdet vid cellerna hålls nästintill neutralt trots den starka miljön strax ovanför.
Cellerna i magslemhinnan sitter ihop med så kallade tight junctions – mycket täta förbindelser som gör att syra och andra ämnen inte kan tränga in mellan cellerna eller läcka ut i den omgivande vävnaden. Barriären är alltså både kemisk och mekanisk.
Trots allt skydd utsätts cellerna regelbundet för mindre skador av syran. Därför byts magslemhinnans celler ut med en imponerande hastighet – hela slemhinnan förnyas i princip var fjärde till femte dag. Skadade celler avstötas snabbt och ersätts av nya, friska.
Samarbetar alla dessa mekanismer som de ska håller skyddet i normalfäll magen intakt under hela livet. Men om någon del av systemet skadas eller störas kan balansen rubbas. Vanliga orsaker är bakterien Helicobacter pylori, som angriper slemhinnebarriären, samt långvarig användning av smärtstillande läkemedel som ibuprofen och andra NSAID-preparat. Resultatet kan då bli magsår eller en inflammation i magslemhinnan, så kallad gastrit. Därför är det viktigt att söka vård vid återkommande magbesvär, halsbränna eller smärtor som inte går över.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online