Varför malt måste nedbrytas
Malt är en polysackarid (glukospolymere: amylos + amylopektin). Människoceller absorberar enbart monosackarider (glukos, fruktos, galaktos) via intestinala transportörer (SGLT1, GLUT2, GLUT5). Stora polymerer kan inte passera intestinalepitelet.
Stegvis nedbrytning
- Mun – S salivär amylas (Ptyalin): Segregeras av spottkörtlarna. Hydrolyserar α-1,4-glykosidiska bindningar → maltos, maltotrios, α-limitdextriner (förgrenade rester). Inaktiveras av magsyra.
- Mage: Ingen kolhydratnedbrytning (amylas denaturerar). Magisk amylas finns inte. Mekanisk blandning fortsätter.
- Duodenum – Pankreatisk amylas: Segregeras av pankreas. Fortsätter malt → maltos, maltotrios, α-limitdextriner.
- Tunntarmens borstkantsenzymer (Mikrovilli):
- Sukras-Isomaltas: Delar upp sacharos + α-limitdextriner (α-1,6-förgreningar) + maltos.
- Maltas-Glukoamylas: Delar upp maltos, maltotrios → glukos.
- Laktas: Delar upp laktos (inte malt).
- Absorption: Glukos/galaktos → SGLT1 (Na⁺-kopplad). Fruktos → GLUT5. Alla → GLUT2 → portala circulationen → lever.
Klinisk relevans
- Medfödd Sukras-Isomaltas-brist (CSID): Osmotisk diarre, gasbildning efter malt/sacharos.
- Laktas non-persistens: Laktosintolerans (annat enzym).
- Glykemiskt index: Hastighet av maltnedbrytning/absorption → blodglukoskurva. Resistent malt (RS) undviker nedbrytning → kolisk fermentering → kortkedjiga fettsyror.
Nedbrytning omvandlar inert polymer till användbart cellbränsle.
