Vad är pH-värdet i tunntarmen och vilka enzymer verkar där?

På vilken nivå ligger pH-värdet i tunntarmen?

Tunntarmens pH-värde varierar beroende på var i tarmen man befinner sig, men det ligger vanligtvis inom intervallet 5,5 till 7,5. Detta är betydligt mindre surt än magsäcken, vars pH ofta ligger mellan 1,5 och 3,5. Förändringen sker gradvis allteftersom matblandningen (chymus) rör sig genom tarmen.

pH i tunntarmens tre delar

Duodenum – tolvfingertarmen

Den första delen av tunntarmen har ett pH på cirka 5,5–6,5. Det relativt syrliga värdet beror på att den sura magsaft från magsäcken, med sitt innehåll av saltsyra, fortfarande dominerar här. Saltsyrans uppgift är bland annat att aktivera matsmältningsenzymer och döda skadliga bakterier.

Jejunum – tarmens mittsektion

I jejunum stiger pH-värdet till omkring 6,0–7,0. Detta är tarmens mest aktiva del när det gäller både nedbrytning och upptag av näringsämnen, tack vare dess stora yta med tarmvilli och mikrovilli.

Ileum – krumtarmen

Den sista delen av tunntarmen har ett pH på cirka 7,0–7,5, alltså nästan neutralt. Det beror på bikarbonatjoner som utsöndras från bukspottkörteln via gallgångssystemet. Bikarbonatet neutraliserar den sura magsaften och skapar en optimal miljö för enzymerna att arbeta i.

Vilka enzymer finns i tunntarmen?

Flera viktiga matsmältningsenzymer verkar i tunntarmen:

• Amylas – bryter ner kolhydrater (stärkelse) till enklare sockerarter som maltos och glukos.
• Lipas – bryter ner fetter till fettsyror och glycerol, vilket möjliggör fettupptag via tarmparenkymet.
• Proteas – bryter ner proteiner till peptider och aminosyror som kan tas upp i blodet.

Till dessa kommer även enzymer från tarmväggens borstbräm, såsom disackarasidaser och peptidasar, som kompletterar nedbrytningen av sockerarter och proteiner.

Varifrån kommer enzymerna?

De flesta enzymer produceras av bukspottkörteln (pancreas) och utsöndras till duodenum via pankreasgången. Tunntarmens egen slemhinna bidrar också med enzymer. Tillsammans ser de till att födan bryts ner till små molekyler som kan absorberas genom tarmväggen ut i blod- och lymfsystemet, där kroppens celler sedan kan ta nytta av dem.