Tunntarmen är den primära platsen för näringsupptag, och uppnår bemerkvärdig effektivitet genom massiv ytförstoring och en sofistikerad rad specifika transportörer.
Strukturella anpassningar: Förstorar ytan ~600-falt
- Plicae circulares (Valvulae conniventes): Permanenta cirkulära veck (~3x förstoring).
- Villi: Fingerformiga projektioner (0,5–1 mm) täckta av epitel (~10x).
- Mikrovilli (borstkant): Apikala membranutskott på enterocyter (~20–30x).
- Totalt: ~250 m² yta (storlek av en tennisbana).
Transportmekanismer
- Passiv diffusion: Lipofila ämnen, vatten (osmos), kortkedjade fettsyror.
- Faciliterad diffusion: GLUT2/GLUT5 (fruktos), vissa vitaminer.
- Primär aktiv transport: Na⁺/K⁺-ATPas (basolateral) skapar gradient; apikala transportörer inkluderar SGLT1 (glukos/galaktos), PepT1 (di/tripeptider), aminotransportörer.
- Sekundär aktiv transport: Kopplad till Na⁺-gradienten.
- Endocytos: Vitamin B12-intrinsic factor komplex (terminal ileum).
- Paracellulärt: Tight junction-modulering (solvent drag, vissa joner).
Regional specialisering
- Duodenum: Järn, kalcium, folat, fettlösliga vitaminer.
- Jejunum: Majoriteten kolhydrater, proteiner, vattenlösliga vitaminer.
- Ileum: Gall syror, Vitamin B12, resterande näringsämnen.
Viktigt fysiologiskt princip
Upptaget är inte tryckdrivet. Det är transportör-mediat och gradient-beroende. Luminal motilitet (segmentering, peristaltik) blandar innehåll och förnyar kontakt med epitelet, men "trycker" inte näringsämnen över.
