Matsmältningssystemet består av munnen, matstrupen, magsäcken, bukspottkörteln, gallblåsan, levern, tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen. Systemets huvudfunktion är att bryta ner maten till mindre molekyler som kroppen kan ta upp och använda. För att uppnå denna grundläggande funktion ansvarar matsmältningssystemet för flera olika uppgifter som arbetar tillsammans i en noggrant samordnad process.
Maten du äter tas upp genom munnen och måste sedan transporteras genom matsmältningkanalen för att kunna brytas ner. Matsmältningkanalen är en serie ihåliga organ som förbinds via rör från munnen till anus, inklusive munhåla, matstrupe, magsäck, tunntarm, tjocktarm och ändtarm. Väggarna i dessa organ innehåller muskellager som gör det möjligt att driva fram mat och vätska genom systemet med hjälp av rytmiska sammandragningar, så kallade peristaltik.
Matsmältningssystemet innehåller körtlar som producerar enzymer som underlättar nedbrytningen av maten. Spottkörtlarna i munnen bildar saliv som börjar dela upp maten i mindre bitar redan innan den sväljs. Magsäcken producerar magsyra som bryter ner proteiner. När maten når tunntarmen bidrar ytterligare matsmältningsvätskor från bukspottkörteln och levern till att bryta ner kolhydrater, fett och proteiner fullständigt.
Matsmältningssystemet ska inte bara bryta ner maten – det ansvarar också för att ta upp näringsämnena. Detta sker främst i tunntarmen, vars vägg täcks av små fingerlika utskott som kallas tarmvilli. Tack vare dessa villi ökar tarmparets yta avsevärt, vilket gör att betydligt fler näringsämnen kan absorberas ut i blodet.
Magsäcken och tunntarmen producerar hormoner som styr matsmältningssystemets olika funktioner. Gastrin stimulerar produktionen av magsyra och är nödvändigt för tillväxten av celler i slemhinnan i magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen. Sekretin signalerar till bukspottkörteln att skicka matsmältningsvätskor som innehåller bikarbonat, vilket hjälper till att neutralisera magsyran innan den når tunntarmen. Andra viktiga hormoner är kolecystokinin, ghrelin och peptid YY, som bland annat påverkar aptit och gallbläsans funktion.
Nerver, både inom och utanför matsmältningssystemet, hjälper till att reglera dess funktioner. Yttre nerver (som inte ingår i matsmältningssystemet) skickar signaler från hjärnan till systemet och får det att frisätta acetylkolin, vilket ökar matsmältningen, samt adrenalin, vilket saktar ner processen. Inre nerver i väggarna längs hela matsmältningkanalen aktiveras för att reglera hur maten rör sig genom organen. Tillsammans säkerställer detta att matsmältningen anpassas efter kroppens behov i varje ögonblick.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online