Ett snabbt sätt att påvisa glukos i ett prov är att tillsätta Benedict-lösning, ett kopparhaltigt reagens. Lösningen är ljusblå i sitt oreagerade tillstånd, men när den blandas med glukos och värms upp övergår den i en karakteristisk brunorange färg. Reagenset kan dessutom påvisa andra sockerarter med liknande struktur.
Glukos är ett enkelt kolhydrat och den mest grundläggande energienheten för både växter och djur. Strukturellt sett är glukos ett sexkolsocker som har en aldehydgrupp i änden av sin linjära (acykliska) form.
All mat vi äter omvandlas så småningom, via en serie metaboliska reaktioner, till glukos som antingen används direkt eller lagras som energireserv. Växter utnyttjar solens energi och producerar glukos genom fotosyntesen.
Benedict-lösningen är ljusblå eftersom den innehåller kopparsulfat. När den blandas och värms med ett socker som har elektroner att avge, exempelvis glukos, tar koppar emot dessa elektroner och reduceras – vilket ger den brunorange färgen. Under processen reduceras den blå koppar(II)-jonen till en röd koppar(I)-jon. Medan kopparn reduceras avger glukosen en elektron och oxideras själv. Eftersom glukos kan reducera kopparn i Benedict-lösningen klassificeras det som ett reducerande socker.
Glukos är inte den enda sockerarten som reagerar. Alla sockerarter som strukturellt kan donera elektroner till Benedict-lösningen (eller ett liknande reagens) hör till gruppen reducerande sockerarter. Sockerarter med aldehydgrupper i sin linjära, acykliska form kan donera elektroner och reducera andra molekyler. Vissa sockerarter är däremot "låsta" i sin cykliska form och kan inte öppnas upp till sin linjära struktur – dessa är oftast icke-reducerande. Andra exempel på reducerande sockerarter är fruktos, maltos och laktos.
Benedict-testet är snabbt och ger tillförlitliga resultat. Fyll ett provrör med några milliliter av provlösningen och tillsätt lika mycket Benedict-lösning. Rör kort om och värm sedan röret i några minuter vid 95 grader Celsius – därefter bör resultatet synas. Testet är även semikvantitativt: mängden brunorange utfällning som bildas är proportionell mot mängden reducerande socker i provet. Blir lösningen leriggrön istället tyder det på att den ursprungliga glukoskoncentrationen var så låg att endast en del av de blå koppar(II)-jonerna hann reagera.
Det vanligaste användningsområdet för Benedict-lösning är att påvisa glukos i urin som led i diabetesdiagnostik. Personer med diabetes utsöndrar glukos i urinen eftersom kroppen inte kan ta upp sockret ordentligt i cellerna. Vid ett positivt testresultat krävs dock ytterligare analyser för att exakt bestämma mängden glukos som utsöndras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online