Stora drivkrafter bakom elektrolytstörningar
1. Otillräcklig intag eller malabsorption
- Restriktiva dieter, ätstörningar, malnutrition.
- GI-förluster: kronisk diarre, kräkning, fisteler, stoma utflöde.
2. Överdriven förlust
- Svett: Långvarig motion, värmeexponering, feber utan elektrolytersättning.
- Renala: Diuretika (slinga, tiazid), osmotisk diures (hyperglykemi), renala tubulära störningar (Bartter, Gitelman), mineralokortikoidöverskott.
3. Vätskeförskjutning och utspädning
- Överdriven vattenintag (psykogen polydipsi, tvungen hydrering).
- SIADH, hjärtsvikt, leversvikt, nefrotiskt syndrom → hyponatremi.
4. Läkemedel
- Diuretika (K⁺, Mg²⁺, Na⁺ förlust).
- ACE-hämmare/ARB, kaliumsparande diuretika → hyperkaliemi.
- Laxativa, klysmor.
- Vissa antibiotika (aminoglykosider → Mg²⁺/K⁺ förlust; amfotericin).
- Cytostatika (cisplatin → Mg²⁺/K⁺ förlust).
5. Endokrina och metaboliska störningar
- Njurbarkbrist (Addisons) → hyponatremi, hyperkaliemi.
- Hyperaldosteronism → hypokaliemi, metabolisk alkalos.
- Diabetisk ketoacidos / HHS → komplexa förskjutningar.
- Hypo/hyperparathyreoidism → Ca²⁺/PO₄³⁻ störningar.
6. Njursjukdom
Nedsatt syra-bas, kalium, fosfat och magnesium reglering.
Kliniskt tillvägagångssätt
Identifiera mönstret (vilka elektrolyter, vilken riktning), granska läkemedel, bedöm volymstatus, njurfunktion och hormonella axlar. Behandla grundorsaken; ersätt brister försiktigt (särskilt K⁺, Mg²⁺, PO₄³⁻) med övervakning.