Varför kan höga doser atropin orsaka vasodilatation?

Atropin är ett antikolinergt läkemedel som blockerar de muskarinerga acetylkolinreceptorerna i det parasympatiska nervsystemet. Eftersom parasympatisk aktivering normalt främjar att blodkärl vidgas, skulle man kunna tro att blockad av dessa receptorer i stället leder till kärlsammandragning (vasokonstriktion). I verkligheten är dock sambandet mer komplext – särskilt vid höga doser.

Vad händer vid terapeutiska doser?

I de flesta kärlbäddar finns endast sparsam parasympatisk innervering, vilket innebär att atropin i vanliga doser har begränsad direkt effekt på kärltonus. Den kliniskt mest framträdande effekten är i stället ökad hjärtfrekvens genom blockad av vagala impulser till hjärtat.

Den paradoxala effekten vid höga doser

Vid höga eller toxiska doser kan atropin däremot orsaka en tydlig vasodilatation, vilket bland annat syns som den karakteristiska rodnaden i huden som kallas "atropinflush". Flera mekanismer anses bidra:

• Påverkan på andra signalsubstanser: Histamin och serotonin är båda kraftfulla vasodilatorer. Vid höga koncentrationer kan atropin interagera med receptorsystem kopplade till dessa ämnen och på så sätt förändra kärltonus i riktning mot utvidgning snarare än sammandragning.
• Frisättning av katekolaminer: Atropin kan stimulera frisättningen av adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin). Dessa stresshormoner påverkar cirkulationen kraftigt och kan bidra till omfördelning av blodflöde samt kärlutvidgning i vissa vävnader.
• Centralt verkande effekter: Höga doser atropin passerar blod-hjärnbarriären och påverkar centrala nervsystemets reglering av kärltonus och temperatur, vilket också kan bidra till perifert vidgade kärl.

Sammanfattning

Även om atropin teoretiskt sett skulle kunna ge vasokonstriktion genom sin blockad av parasympatiska muskarinreceptorer, dominerar vid höga doser andra mekanismer – såsom påverkan på histamin- och serotoninsystem samt frisättning av katekolaminer. Resultatet blir en paradoxal vasodilatation, med hudrodnad och värmeökning som typiska tecken.