Migren patofysiologi: Blodkärls dilatering och neurovaskulära mekanismer

Nuvarande förståelse

Migren är en primär huvudvärkstörning som innebär genetisk benägenhet, kortikal hyperexcitabilitet och neurovaskulär aktivering. Vaskulära förändringar är del av kaskaden men inte den enda drivkraften.

Viktiga mekanismer som kopplar vasodilatation till migren

1. Trigeminovaskulär aktivering

Trigeminusnervändingar runt meningeala kärrelsläpper CGRP, substans P, PACAP → vasodilatation, plasmaextravasation, mastcellexgranulation → steril inflammation → sensibilisering av centrala neuroner.

2. Kortikal spridande depression (CSD)

Våg av neural/glial depolarisering sprider sig över cortex (ligger till grund för aura). Aktiverar trigemina afferenter och förändrar cerebralt blodflöde (initial hyperemi då oligemi).

3. Cerebrala blodflödesförändringar

Under anfall: ökade flöde i hjärnstam (trigeminus kärna caudalis) och kortikala områden. Om dilatatation orsakar smärta eller speglar neural aktivitet förblir debatterat.

4. Neurogen inflammation

Meningeal inflammation medierad av neuropeptider orsakar ytterligare vasodilatation och sensibilisering – en feed-forward-loop.

Terapeutiska implikationer

• Triptaner: 5-HT_1B/1D agonister → vaskokonstriktion + hämmar neuropeptidfrigivning.
• CGRP monoklonala antikroppar/gepants: Blockerar CGRP-signaling utan direkt vaskokonstriktion – säkrare vid kardiovaskulär sjukdom.
• Lasmiditan: 5-HT_1F agonist (inga vaskulära effekter).

Bortom kärl

Genetik (CACNA1A, ATP1A2, SCN1A), hormonella utlösare, sömnstörningar, sensoriska stimuli och central sensibilisering bidrar alla. En holistisk bio-psyko-social tilgänglighet optimerar hantering.