Multipel skleros (MS) är en progressiv och potentiellt invalidiserande neurologisk sjukdom. Den är autoimmun, vilket innebär att kroppens immunsystem angriper den egna vävnaden – i det här fallet myelinet, det skyddande höljet runt nerverna. MS behandlas oftast med en kombination av läkemedel och fysioterapi, och vilken behandling som väljs beror på sjukdomens form, stadium och hur patienten svarar på tidigare behandlingar.
Kortikosteroider är de läkemedel som används oftast vid MS. De lindrar den inflammation som uppstår när patienten drabbas av ett skov, det vill säga en period då symtomen förvärras. Olika former av prednison är vanligast, och läkemedlet kan ges både via munnen (oralt) och direkt i blodbanan (intravenöst).
Interferoner används också ofta vid MS och hjälper till att bromsa sjukdomens progression. De ges vanligtvis som intramuskulär injektion, det vill säga direkt in i muskeln. Vanliga preparat är Avonex, Betaseron och Rebif. En viktig nackdel är att dessa läkemedel över tid kan orsaka allvarliga leverskador, vilket kräver regelbundna leverprover under behandlingens gång.
Glatiramer är en typ av läkemedel som tros blockera immunsystemets förmåga att angripa myelinet. Läkemedlet injiceras subkutant, precis under huden, en gång per dag. Bland biverkningarna finns andnöd och rodnad (flushning) efter injektionen.
Natalizumab, som också säljs under namnet Tysabri, stör och saktar ner rörelsen hos potentiellt skadliga immunceller som vandrar från blodströmmen till ryggmärgen och hjärnan. Verkan liknar interferonernas, men läkemedlet används främst hos patienter som inte får effekt av annan läkemedelsbehandling eller som inte tål andra behandlingar. En allvarlig risk med natalizumab är att det ökar risken för en hjärninfection, som oftast leder till döden.
Immunsuppressiva läkemedel, exempelvis mitoxantron, dämpar patientens immunförsvar och saktar därigenom ner sjukdomens progression. Läkare ordinerar dessa läkemedel oftast till patienter med avancerad MS, eftersom de kan skada hjärtat och därför kräver noggrann medicinsk övervakning.
Plasmaferes är en behandlingsform som används vid svåra former av MS och hos patienter som inte svarar på injicerade kortikosteroider. Syftet är att avlägsna de antikroppar som är kopplade till MS ur patientens blodström, i hopp om att minska symtomen och förebygga nya skov. Metoden har visat goda resultat vid vissa andra autoimmuna sjukdomar, som myasthenia gravis och Lambert-Eatons syndrom, men dess effekt vid MS är ännu inte helt fastställd.
Fysioterapi och arbetsterapi hjälper patienterna att hålla sig rörliga och att hantera smärta. Genom regelbunden träning bygger patienterna upp en träningsrutin som passar deras förmåga, samtidigt som de lär sig strategier för att klara vardagliga sysslor som tvätt, ärenden och arbete.
Det finns flera olika behandlingsalternativ vid multipel skleros, var och en med sina fördelar och risker. Valet av behandling bör alltid göras tillsammans med en neurolog, som kan väga sjukdomens svårighetsgrad, patientens allmänhälsa och eventuella biverkningsrisker mot varandra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online