Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom som angriper det centrala nervsystemet (CNS), vilket består av hjärnan och ryggmärgen. Enligt MedlinePlus beror sjukdomen på skador på nervcellernas skyddande hölje, den så kallade myelinskidan. Dessa skador gör att nervimpulser saktas ner eller helt upphör – en process som förvärras över tid, men i olika takt för varje enskild patient. Vid behandling av MS och dess symtom ordineras ett brett spektrum av läkemedel.
I sin översikt över MS-läkemedel delar Yahoo! Health upp dem i tre huvudkategorier:
Den vanligaste läkemedelsbehandlingen för att förkorta varaktigheten och dämpa intensiteten hos ett MS-relaps baseras på kortikosteroider. Dessa har liten eller ingen effekt på sjukdomens långsiktiga utveckling, men hjälper patienten att komma igenom en skovperiod snabbare och med mindre obehag. Förutom kortikosteroider, exempelvis metylprednisolon, omfattar andra behandlingsalternativ intravenös tillförsel av immunglobulin och intramuskulär injektion av adrenokortikotropt hormon (ACTH). Ett icke-farmakologiskt alternativ är plasmaferes, där blodplasma byts ut för att avlägsna skadliga antikroppar.
Läkemedel som modifierar immunsystemets aktivitet har visat sig effektiva för att minska antalet och intensiteten av attacker mot nervernas myelinhölje. Enligt Yahoo! Health har denna behandlingsform visat god effekt hos patienter med skovvis förlöpande MS (relapsing-remitting) och sekundärt progressiv MS. För personer med primärt progressiv MS har man dock ännu inte funnit någon jämförbart effektiv läkemedelsbehandling. Exempel på sjukdomsmodifierande läkemedel för MS-patienter är glatirameracetat (Copaxone), interferon beta (Avonex, Betaseron och Rebif), mitoxantron (Novantrone) och natalizumab (Tysabri).
Eftersom MS angriper det centrala nervsystemet utlöser sjukdomen en rad olika symtom som behandlas med läkemedel specifikt utvecklade för just dessa besvär – inte för MS i sig. Vanliga symtom inkluderar trötthet, sömnsvårigheter, muskelstelhet, tremor, sexuell dysfunktion, depression, smärta, urinproblem och förstoppning.
Exempel på läkemedel som ordineras mot symtomen:
En förstasidesartikel i numret av Chemical & Engineering News den 6 april 2009 väckte förhoppningar om att ett ännu bredare utbud av MS-läkemedel snart skulle kunna bli tillgängligt. Artikeln, skriven av Lisa M. Jarvis, rapporterade att kliniska prövningar då pågick med fler än tio nya läkemedel mot MS. De flesta av de testade preparaten var konstruerade för att tas oralt i stället för via injektion. "De flesta är små molekyler som finjusterar hur immunsystemet moduleras, medan andra syftar till att behandla sjukdomens symtom genom att reparera en del av skadorna på CNS", skrev Jarvis.
Värt att notera är att flera av dessa orala läkemedel sedan dess har godkänts och idag ingår i standardvården, exempelvis fingolimod, teriflunomid och dimetylfumarat. Utvecklingen inom MS-behandling har alltså fortsatt snabbt, och nya behandlingsalternativ introduceras regelbundet. Patienter bör alltid rådfråga sin läkare om vilka behandlingsalternativ som passar bäst för deras individuella situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online