Multipel skleros (MS) är vanligast hos kvinnor i fertil ålder, oftast mellan 30 och 40 år, som bor i kallare klimat och har nordeuropeiska rötter. Enkelt uttryckt innebär detta att medelålders kvinnor i norra delarna av landet löper större risk att insjukna i MS än kvinnor i andra regioner samt de flesta män. Tyvärr pekar forskning på att just denna grupp ofta har svårast att få vårdpersonal att ta deras besvär på allvar.
Ett problem är att symtomen vid MS kan framstå som vaga eller helt osammanhängande. Den drabbade kan känna sig klumpigare än tidigare, drabbas av oförklarliga muskelryckningar och ibland skakningar. I vissa fall visar sig sjukdomen istället som minnesproblem eller en allmän dimsynhet inför vardagen. Eftersom flera av dessa besvär också förekommer i samband med menopaus och perimenopaus händer det att läkare avfärdar dem utan vidare utredning.
Utredningen börjar bäst med en läkare som verkligen lyssnar på dig. Ta med dig en lista över alla dina symtom samt anteckningar om när de uppstår. Många MS-symtom blir exempelvis värre i hög värme och luftfuktighet än i svalare temperaturer, vilket kan vara viktig information för läkaren.
Nästa steg är att bli remitterad till en neurolog. Allmänläkare tar inte alltid dina symtom på allvar eller försöker förklara dem med andra problem. Det är vanligt att besvären skylls på klinisk depression, fastän depression faktiskt kan vara ett symtom på själva MS-sjukdomen.
Begär en magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan och ryggraden, både med och utan kontrastmedel. Undersökningen kan visa radiologen eller neurologen var lesioner, så kallad skleros, har formats. Sklerosen uppstår när myelin – det skyddande höljet runt hjärnan och ryggmärgen – skadas och ärrvävnad bildas. Myelinskadan orsakas av den autoimmuna process som kännetecknar multipel skleros.
Många väljer öppen MR för att slippa klaustrofobin som en sluten, tunnformad MR-kamera kan ge upphov till. Forskning tyder dock på att öppen MR är mindre exakt när det gäller att visa skuggor och lesioner i hjärnan. En mindre precis undersökning av hjärnan eller ryggraden kan leda till att din diagnos fördröjs.
Vid en lumbalpunktion, förr kallad spinalpunktion, tas prov på spinalvätska från ryggradskanalen. Undersökningen utförs i regel inom öppenvården, antingen på sjukhus eller i läkarmottagning, och sker under lokalbedövning i nedre delen av ryggen. Läkaren för in en lång tunn nål mellan två kotor och kopplar ett rör där vätskan får rinna ut genom tyngdkraften. Som patient ska du ligga helt stilla under hela ingreppet.
Efter en spinalpunktion behöver kroppen bilda ny spinalvätska. Ungefär 24 timmars vila, tillsammans med stora mängder vätska och koffein, kan stimulera återbildningen. Sedan handlar allt om att vänta: provet ska få vila i flera veckor innan analysresultatet finns. Hos patienter med MS kan specifika band, så kallade oligoklonala band, påvisas i vätskan – ett tecken på skada i nervsystemet.
Cirka 90 procent av alla med multipel skleros uppvisar någon form av optikusneurit, en inflammation i synnerven. En noggrann synundersökning hos ögonläkare kan därför ge värdefulla ledtrådar och stärka MS-diagnosen.
Att få en MS-diagnos kan ta tid, eftersom ingen enskild test räcker för att bekräfta sjukdomen. Kombinationen av sjukhistoria, neurologisk undersökning, MR, lumbalpunktion och synprov ger dock läkaren en god grund för att ställa rätt diagnos och påbörja behandling i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online