Bänkpress är en av de mest populära styrkeövningarna för att bygga muskler i bröst, axlar och armar. Men för lyftare som pressar sig för hårt eller inte använder rätt teknik kan övningen innebära betydande risker. Tre ledområden är inblandade i en traditionell bänkpress – axlarna, armbågarna och handlederna – och var och en av dessa kan drabbas av sen- och ligamentskador under ett styrketräningsprogram. Här går vi igenom vilka strukturer som är mest utsatta och varför.
Axeln är en kulled som styrs av fem olika muskler, vilket ger den en mycket komplex rörelsemönster. Vid bänkpress tar axlarna emot huvuddelen av belastningen, och kombinationen av komplex muskulatur och tung vikt gör axeln särskilt sårbar för träningsrelaterade skador.
De vanligaste skadorna vid tung bänkpress drabbar rotatorkuffens senor: m. subscapularis, m. supraspinatus, m. infraspinatus och m. teres minor. Överbelastning av dessa senor kan leda till inflammation, slitage eller i värsta fall rupture, särskilt om tekniken brister eller vikterna ökas för snabbt.
Anatomiskt sett är armbågsleden enklare uppbyggd än axeln och är faktiskt den led som är svårast att skada vid bänkpress, förutsatt att rätt teknik används. Ledens gångjärnskonstruktion styrs av två muskler och deras senor.
Den mediala epikondylens sena fäster muskeln på insidan av armbågen, medan den laterala epikondylens sena fäster på utsidan. Båda kan skadas av överansträngning och, ännu vanligare, av felaktig teknik – till exempel när armbågarna flaxar ut åt sidorna eller när lyftet utförs med för tung vikt.
Även om handleden inte utför något aktivt lyftarbete vid bänkpress måste den vara tillräckligt stark för att bära stångens vikt utan att vika sig. Handleden, som förbinder underarmen med handen, består egentligen av flera tätt sammanlänkade leder som arbetar i samklang för att styra handens rörelser.
Eftersom så många muskler och ligament är aktiva finns det flera potentiella skador som kan uppstå under ett bänkpressprogram. Det volara radiokarpala ligamentet sitter på handflatesidan av handleden, medan det dorsala radiokarpala ligamentet ligger på baksidan. Båda styr handledens huvudsakliga böjning och kan sträckas eller rivas vid tunga lyft. Även andra ligament som styr handens rörelser – de volara kollaterala, volara radioulnara, ulnara kollaterala och volara interkarpala ligamenten – kan skadas vid viktbärande övningar om handleden böjs bakåt eller belastas asymmetriskt.
För att minimera risken för senskador vid bänkpress bör du alltid värma upp axlar, armbågar och handleder ordentligt, använda kontrollerad teknik med stabila handleder, öka vikterna gradvis och inte tveka att använda en spotter vid tunga lyft. Lyssnar du på kroppens signaler och vilar tillräckligt mellan passen ger bänkpressen goda muskelbyggande resultat utan onödiga skaderisker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online