En delvis luxerad axel kallas inom medicinen för subluxation, enligt American Academy of Orthopedic Surgeons. Till skillnad från en fullständig luxation, där överarmsbenets (humerus) huvud helt lämnar ledskålen, glider det vid en subluxation bara delvis ur led. Även om tillståndet inte är lika allvarligt som en komplett luxation kan det orsaka smärta och obehag – och bör alltid behandlas för att undvika att utvecklas till en fullständig skada.
En axel som hamnar i en besvärlig position samtidigt som den belastas, eller relativt mindre skador, kan få leden att tappa sin normala position. Personer med tidigare axelskador eller medfödd instabilitet i leden löper dessutom större risk för återkommande subluxationer.
När överarmsbenet hamnar fel i leden slutar det att glida mjukt mot ledytan och börjar istället gnugas mot ben. Om instabiliteten inte behandlas kan subluxationen med tiden bli allt svårare, tills benet till slut lämnar leden helt – vilket resulterar i en fullständig luxation.
En person med axelsubluxation beskriver ofta en känsla av löshet i skulderleden, eller upplevelsen av att axeln har varit på väg att gå ur led och sedan hoppat tillbaka igen. Detta är de mest typiska tecknen på tillståndet.
Utöver känslan av instabilitet kan den skadade uppleva smärta, svaghet eller domningar i axeln och armen. Vissa får också svårt att röra armen normalt eller belasta den efter händelsen.
Rådfråga alltid din läkare innan du påbörjar någon behandling. Återhämtningstiden beror på skadans svårighetsgrad.
Rehabiliteringen fokuserar på att stärka axelmuskulaturen genom övningar i abduktion, flexion och extension – det vill säga rörelser där armen lyfts ut från kroppen, framåt och bakåt. Regelbunden styrketräning är också ett effektivt sätt att förebygga både framtida subluxationer och fullständiga luxationer. Vid mer allvarliga skador, särskilt vid återkommande instabilitet, kan kirurgi bli nödvändig för att reparera muskler och ligament samt stabilisera leden permanent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online