Vilka muskler deltar inte i inandningen?

Inandning (inspiration) drivs av ett relativt litet antal specialiserade muskler. Den största delen av kroppens muskulatur – framför allt armarnas och benens muskler – har ingen direkt uppgift i andningsarbetet. Här går vi igenom vilka muskler som står utanför andningsprocessen, samt några vanliga missförstånd.

Muskler utan funktion vid inandning

Följande skelettmuskler spelar ingen roll för inandningen:

• Biceps brachii – övre armens böjarmuskel
• Triceps brachii – övre armens sträckarmuskel
• Quadriceps femoris – lårets fyrahövdade sträckarmuskel
• Hamstrings (musculi ischiocrurales) – lårbackens böjarmuskler
• Glutealmusklerna – sätesmuskulaturen som styr höftledens rörelser

Muskler som ofta missförstås – men faktiskt assisterar inandningen

Trots att flera muskler ibland listas som "icke-andande" kan många av dem bidra till inandningen, särskilt vid djup eller ansträngd andning:

• Skalenerna – primära andningsmuskler som lyfter de övre revbenen
• Pectoralis minor – lyfter revben tre till fem vid djup inandning
• Serratus anterior – stabiliserar och lyfter revbenen
• Levator scapulae – kan lyfta revbenen via skulderbladet
• Sternocleidomastoideus – aktiv vid forcerad inandning
• Pectoralis major – assisterar när armarna är fixerade
• Trapezius och subclavius – ger ett mindre bidrag vid djup andning

Kroppens viktigaste andningsmuskler

Den viktigaste inspirationsmuskel är diafragman, som står för ungefär 70–80 procent av luftvolymen i vila. Tillsammans med de yttre interkostalmusklerna skapar den det undertryck som fyller lungorna med luft. Vid forcerad utandning engageras i stället bukmusklerna och de inre interkostalmusklerna.

Sammanfattning

Muskler som biceps, triceps, quadriceps, hamstrings och glutealmusklerna deltar inte i inandningen. Skalenerna, pectoralis minor, serratus anterior och flera andra bröst- och nackmuskler är däremot aktiva hjälpredor vid inandning, särskilt under fysisk ansträngning.