
Sambandet mellan en muskels aktiva kraft och dess längd kallas längdspänningsrelationen. Denna grundläggande princip inom muskelfysiologin beskriver hur mycket kraft en muskel kan utveckla beroende på hur sträckt eller sammandragen den är.
När muskellängden minskar ökar den aktiva kraften gradvis tills en optimal längd uppnås. Vid denna längd kan myofilamenten – de tunna och tjocka proteintrådarna aktin och myosin – överlappa på ett så effektivt sätt som möjligt. Detta gör att ett maximalt antal tvärbryggor kan bildas mellan filamenten, vilket ger den största möjliga kraftutvecklingen.
Förkortas muskeln ännu mer bortom den optimala punkten börjar dock kraften minska, eftersom filamenten då överlappar för mycket och stör varandras funktion.
Det motsatta gäller om muskeln sträcks utöver sin optimala längd – då minskar också den aktiva kraften. Myofilamenten ligger för långt ifrån varandra, vilket innebär att färre tvärbryggor kan bildas. Sammanfattningsvis är den aktiva kraften alltså som störst vid muskelns optimala längd och avtar i båda riktningar därifrån.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online