1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så har musklerna fått sina namn – sju anatomiska härledningsprinciper

Så har musklerna fått sina namn

De anatomiska namnen på kroppens muskler är inga slumpmässiga påfund. Bakom de flesta latinska benämningar ligger en tydlig logik som beskriver muskelns läge, form, storlek eller uppgift. Här går vi igenom de sju vanligaste principerna som muskelnamn har härletts efter.

1. Ursprung och fäste

Många muskler bär namn efter var de har sitt ursprung och var de fäster. Ett klassiskt exempel är biceps brachii, armens tvåhövdade muskel, som utgår från två huvuden (bi = två, caput = huvud) och fäster med sin sena till strålbenet (radius) i underarmen.

2. Funktion

Muskler kan även uppkallas efter sin huvudsakliga uppgift. Flexor carpi radialis böjer (flexerar) handloven (carpus) och ligger på underarmens tummesida, alltså den radiella sidan.

3. Läge i kroppen

Anatomisk placering är en annan vanlig grund för namngivningen. Pectoralis major, den stora bröstmuskeln, ligger precis som namnet anger över bröstet (lat. pectus).

4. Storlek

Också storleken kan avgöra vad en muskel heter. Vastus lateralis är den breda, yttre delen av den fyrahövdade knästräckaren på lånrets framsida; ordet vastus betyder just ”bred”, och muskeln räknas som quadricepsgruppens största del.

5. Form

Namnet kan även spegla muskelns form. Deltoideus på axelns utsida är triangelformad och liknar därmed den grekiska bokstaven delta (Δ).

6. Nervförsörjning

I vissa fall har muskelns nervförsörjning bidragit till namngivningen. Mellangärdet (diafragma) styrs exempelvis av frenikusnerven (nervus phrenicus), vars namn härstammar från det grekiska ordet phren – ett begrepp som i antiken kopplades både till mellangärdet och till tänkandet.

7. Namn efter personer och yrken (eponymer)

Ett fåtal muskler har namn med koppling till personer eller yrken. Det mest kända exemplet är sartorius, skräddarmuskeln, som kommer av latinets sartor (”skräddare”). Namnet anspelar på att skräddare förr ofta arbetade sittande med korslagda ben – en ställning där just denna muskel presterar maximalt.

Sammanfattning

Att känna till dessa namngivningsprinciper gör anatomin betydligt lättare att förstå och komma ihåg. Ofta avslöjar själva namnet redan var muskeln sitter, hur den ser ut eller vad den gör – vilket gör de latinska termerna till ett ovärderligt verktyg för alla som studerar kroppen.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online