
Fibros är den process där ärrvävnad bildas för att ersätta skadad vävnad. Även om fibros kan förekomma i både hjärtmuskel och nervvävnad, utgör den inte den främsta reparationsmekanismen i någon av dessa vävnader.
I hjärtmuskeln sker reparationen främst genom regenerering, en process där nya muskelceller bildas för att ersätta de skadade. När skadan däremot är för omfattande eller pågår under för lång tid kan regenereringen inte fullföljas. Då bildas istället ärrvävnad genom fibros, vilket ger strukturellt stöd åt vävnaden och förhindrar att skadan sprider sig vidare.
I nervvävnaden är neurogenes den viktigaste reparationsprocessen, det vill säga att nya nervceller (neuroner) bildas för att ersätta skadade celler. Om skadan är för stor eller långvarig kan neurogenesen inte återställa vävnaden helt, och fibros träder då in för att ge mekaniskt stöd samt begränsa skadans utbredning.
Fibros förekommer alltså i både hjärtmuskel och nervvävnad vid svåra eller långvariga skador, men den är inte den primära reparationsmetoden i någon av vävnaderna. Dess huvudsakliga funktion är att stabilisera vävnaden och begränsa skadan när den normala regenereringen inte räcker till.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online