Enligt National Institute on Drug Abuse (NIDA) utgör drogmissbruk och beroende en betydande belastning för samhället, med kostnader på över 181 miljarder dollar kopplade till illegala droger. Behandling av drogmissbruk omfattar en rad olika metoder som hjälper den missbrukande personen att bli drogfri. Strategierna används för olika syften och har därför varierande effekter. Nedan går vi igenom de vanligaste behandlingsformerna och hur de fungerar.
Läkemedel används framför allt för att behandla beroende av opioider, såsom heroin och morfin. Medel som metadon och buprenorfin kan lindra de smärtsamma abstinenssymtom som uppstår vid opioidabstinens, vilket gör det lättare för patienten att genomföra behandlingen och minska risken för återfall under den kritiska tidiga fasen.
Beteendeterapeutiska behandlingar fokuserar på att identifiera de bakomliggande orsakerna till beroendet. Genom samtalsterapi och beteendeförändrande metoder lär sig patienten viktiga hanteringsstrategier för att klara situationer och miljöer som kan locka till återfall i drogbruk. Terapin stärker också motivationen och hjälper patienten att bygga en stabilare tillvaro utan droger.
Läkemedel åtgärdar inte i sig de bakomliggande orsakerna till beroendet, utan behandlar främst de fysiska symtomen. Därför är läkemedelsbehandling oftast mest effektiv när den kombineras med andra terapiformer. En integrerad behandlingsplan som förenar båda metoderna ger patienten bäst förutsättningar för ett varaktigt återhämtning.
Behandlingsprogram med boende kan vara mycket värdefulla, särskilt för personer med allvarliga drogproblem eller långvarigt missbruk. Detta är ett välstrukturerat program där patienten bor på behandlingsanläggningen i sex till tolv månader. Under tiden får patienten kontinuerligt stöd, terapi och verktyg för att återanpassa sig till ett drogfritt liv, bort från de miljöer som bidragit till missbruket.
Enligt NIDA kan ofrivillig behandling, till exempel inom ramen för kriminalvården, vara mycket effektiv. Denna form av behandling kan bidra till att förhindra att en dömd person återgår till kriminell aktivitet, särskilt om behandlingen fortsätter även efter att personen har återvänt till sitt samhälle. Uppföljning och stöd efter frigivning är avgörande faktorer för ett bestående resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online