Alkoholavgiftning – ofta kallad "detox" – är en smärtsam och utmanande process som en person med alkoholberoende måste genomgå innan den verkliga återhämtningen kan börja. Personer med ett svårt alkoholberoende är fysiskt beroende av alkohol, vilket innebär att kroppen har anpassat sig efter den regelbundna konsumtionen. Slutar personen dricka helt plötsligt utan stöd, drabbas denne av kraftiga abstinenssymtom som i värsta fall kan vara livshotande utan medicinsk övervakning.
Alkoholavgiftning är det medicinska begreppet för när en person med alkoholberoende slutar dricka under överinseende av sjukvårdspersonal. Behandlingen innefattar nästan alltid en kombination av receptbelagda läkemedel som lindrar abstinensbesvären. De flesta väljer att genomföra sin avgiftning antingen på ett sjukhus eller på en rehabiliteringsklinik.
Ju starkare det kemiska beroendet är, desto allvarligare blir symtomen – och desto mer övervakning och behandling krävs för att personen ska kunna genomföra avgiftningen på ett säkert sätt.
De första tecknen på abstinens brukar visa sig som skakningar, svettningar, huvudvärk, illamående och ibland kräkningar. När dessa besvär gör sig påminda uppstår ofta ett starkt begär efter mer alkohol, vilket gör perioden extra svår att klara av på egen hand. För att dämpa symtomens intensitet används vanligtvis bensodiazepiner, exempelvis diazepam (Valium), eller liknande läkemedel.
Efter längre tid utan alkohol kan den så kallade delirium tremens – ofta förkortat "DT" – utvecklas. Detta är det mest allvarliga stadiet av alkoholabstinens.
Delirium tremens brukar inträffa mellan 6 och 48 timmar efter att alkoholkonsumtionen upphört. Tillståndet kännetecknas av hallucinationer, kraftigare skakningar och illamående, överaktivitet, extrem ljuskänslighet samt kramper och i vissa fall epileptiska anfall.
Dödligheten bland patienter som vårdas på sjukhus ligger enligt Dr. Michael Burns vid eMedicine på cirka 5 till 15 procent. Utan medicinsk övervakning kan däremot hela 35 procent eller fler av fallen få dödlig utgång – något som tydligt illustrerar varför avgiftning aldrig ska göras ensam hemma.
Vid lindrigare former av alkoholberoende räcker det ibland med ökat vätskeintag, tillskott av vitaminet tiamin, näringsrik mat och vila i säng för att hantera symtomen. En person som planerar att påbörja en behandling kan dessutom öka sina chanser till en smidigare återhämtning genom att noggrant mäta sitt vanliga alkoholintag och redovisa detta ärligt för behandlande läkare. Läkemedelsdoserna kan då kalibreras mer exakt efter individens behov.
Att sluta dricka alkohol är inte jämförbart med att sluta röka eller avsluta bruket av många andra droger. Abstinenssymtomen vid ett svårt alkoholberoende är faktiskt allvarligare än vid beroende av heroin eller crack – och risken för dödsfall är större, även inom sjukvårdens ram. Det är därför av yttersta vikt att aldrig försöka genomföra avgiftningen på egen hand.
Trots att avgiftningen är fysiskt påfrestande och förknippad med betydande risker är den bara ett första steg mot en verklig återhämtning. Återfall är vanliga, men riskerna kan minskas avsevärt om den återhämtande personen påbörjar samtalsterapi eller ansluter sig till en stödgrupp, exempelvis Anonyma Alkoholister (AA).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online