Multipel skleros (MS) är en funktionsnedsättande sjukdom som drabbar hjärnan. Den struktur som oftast angrips är corpus callosum (hjärnbalken), som sjukdomen påverkar tidigt i förloppet. Striationer i den vita substansen uppträder i områden intill de subependymala venerna som kantar ventrikelväggarna. Strimmiga förändringar i andra delar av hjärnan förekommer även vid vissa former av epilepsi, medan andra smala, linjära markeringar ses i hjärnområden med aktiv järnomsättning.
Striationerna i den vita substansen omfattar subependymala strimmor som är cirka 1 mm tjocka och ligger vinkelrätt mot ependymet – det vävnadslager som klär hjärnans ventrikler. Dessa förändringar upptäcktes vid snabb FLAIR-magnetresonansbildtagning (fluid-attenuated inversion recovery), en teknik som användes för att utvärdera hur väl MR kunde påvisa subcallosala striationer hos patienter med multipel skleros. Vid rutinmässig MR-undersökning syns i stället större, äggformade lesioner i den vita substansen, så kallade MS-plack. Med snabb FLAIR-teknik kan dessa tidiga tecken på MS dock upptäckas betydligt tidigare, vilket gör metoden värdefull i diagnostiken.
Dessa striationer framträder som en oregelbundenhet på undersidan av corpus callosum och definieras som minst två "prickar" (dots) förenade av ett "streck" (dash). På FLAIR-bilder motsvarar prickarna oregelbundenheter i ependymets undersida, med en diameter som är större än tjockleken på det intilliggande strecket. Strecket utgörs av den kvarvarande, normala ependymala randen. Eftersom dot-dash-tecknet inte ligger vinkelrätt mot ependymet kan det särskiljas från andra MS-tecken, såsom subcallosala striationer eller äggformade lesioner.
Hos patienter med temporallobsepilepsi, en anfallsform som utgår från tinningloben, drabbas hippocampusregionen av en skleros. Detta syns på MR-bilder som ett sammanhängande band av vit substans inuti hippocampus, längs kanterna av hippocampussulcus. Läkare betraktar detta tecken som uttryck för hippocampal skleros och som ett kännetecken på just denna epilepsiform.
I en studie om järnnivåer i utvecklande råtthjärnor gav ansamlingar av järnpositiva celler runt blodkärlen hjärnans vita substans ett strierat utseende. Forskning visar att både järnupptaget och järnkoncentrationen i hjärnan är relativt höga under den nyfödda perioden. Ett normalt järninnehåll i den nyföddas hjärna är avgörande för en normal neurologisk utveckling. Den histokemiska studien genomfördes för att avgöra om mönstret för järnutsvecklingen på cellnivå i råttans framhjärn överensstämde med det som rapporterats för oligodendrocyter i den vuxna människohjärnan. Resultaten visade att oligodendrocyterna spelar en central roll i utvecklingen av järnhomeostasen i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online