Parkinsons sjukdom är en progressiv neurologisk sjukdom som framför allt drabbar äldre människor. Den amerikanska psykiatriska föreningen (American Psychiatric Association) klassar sjukdomen som en "Axis III"-diagnos, det vill säga ett kroppsligt medicinskt tillstånd som har betydelse för patientens psykiska hälsa. Diagnosen grundas på läkarens observation av typiska symtom.
Det finns inget entydigt test som med säkerhet kan påvisa Parkinsons sjukdom. Diagnosen ställs därför utifrån sjukdomshistorian och en noggrann neurologisk undersökning. Det innebär att läkaren letar efter ett eller flera av sjukdomens fyra huvudsymtom: tremor (darrningar), rigiditet (stelhet), bradykinesi (långsamma rörelser) och gångstörning.
Många patienter med Parkinsons sjukdom har så kallad vilotremor. Denna typ av darrning uppträder när musklerna är avslappnade och kroppen är i vila. Den får inte förväxlas med den vanligare essentiella tremorn, eller aktiva tremorn, som istället uppstår när en person rör sig medvetet.
Stelhet i lemmar och bål är ett annat vanligt symtom vid Parkinsons sjukdom. Ofta yttrar sig stelheten som "kugghjulsrigiditet", vilket innebär att en spänd muskel ger efter för tryck i små ryckiga rörelser. Vid lindrigare former märks tillståndet mest som en allmän stelhet i de drabbade kroppsdelarna.
Långsamma rörelser, så kallad bradykinesi, är mycket vanligt hos patienter med Parkinsons sjukdom. Besvären kan förvärras successivt över tid. I vissa fall kan musklerna även låsa sig mitt i en påbörjad rörelse, vilket kallas frysningar.
Ett fjärde huvudsymtom är gångstörning. Den kan visa sig som hållningsinstabilitet – en vacklande känsla när man står – eller som nedsatt balans och försämrad koordination. Det är också vanligt att en person med Parkinsons sjukdom går med böjd hållning och korta, släpande steg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online