Paraplegi definieras oftast som en fullständig eller partiell förlamning av benen och nedre delen av kroppen. Tillståndet orsakas vanligtvis av ett trauma mot ryggraden, men kan även bero på sjukdomar eller andra besvär, exempelvis skolios. Graden av förlamning avgörs av var längs ryggraden som skadan eller avvikelsen uppstår.
Vid en T6-skada har traumet drabbat den sjätte bröstkotan (thorakalkotan), som ligger direkt bakom nedre änden av bröstbenet. Trots att patienten förlorar viss känsel, rörelseförmåga och funktion kan hen fortfarande vara mobil och klara stora delar av sin dagliga vård på egen hand.
En patient med skada på T6-kotan har normalt känsla från hjässan ner längs armarna samt över bröstets framsida och baksida ända ner till mellangärdet – men inte under detta. Området under mellangärdet förblir alltså känslost.
En person med T6-paraplegi har vanligtvis full rörelseförmåga i kroppens övre delar, inklusive huvud, ansikte, nacke, axlar, armar och mellangärde. Det innebär att hen kan prata, äta, se, höra, andas självmant samt använda armar och händer fritt. Med armarnas hjälp kan patienten dessutom resa sig upp till en sittande position, till exempel från liggande ställning i sängen.
Läkare strävar alltid efter att återställa blås- och tarmfunktion när det är möjligt. Det handlar inte bara om patientens livskvalitet – långvarig kateteranvändning ökar nämligen risken för upprepade infektioner. Har ryggmärgen inte blivit helt avskuren finns det en reell chans att blås- och tarmfunktionen gradvis kommer tillbaka.
En person med T6-paraplegi kan förväntas kunna manövrera en rullstol effektivt, inklusive att "hoppa" med stolen från gatan upp på trottoarkanten. Hen kan också lära sig köra bil igen tack vare anpassningar som handkontroller, samt själv lyfta rullstolen in och ut ur fordonet.
Flera forskare runt om i världen arbetar intensivt med att hitta botemedel mot ryggmärgsskador genom stamcellsterapi. Vissa läkare har rapporterat resultat de bedömer som lovande, men ännu saknas tillräckligt med data för att kunna bekräfta eller avfärda behandlingarnas betydelse. Forskningen fortsätter dock att ge hopp om förbättrade behandlingsmöjligheter i framtiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online