Vestibulär hypofunktion definieras som ett tillstånd där en person upplever yrsel eller desorientering orsakad av problem i örats vestibulum – själva ingången till innerörat. I vestibulum finns de biologiska system som styr kroppens jämvikt och balanssinne. När dessa system inte fungerar som de ska uppstår de typiska besvären.
Vestibulär hypofunktion kan ge olika effekter beroende på tillståndets svårighetsgrad och om det finns i ett eller båda öronen. Om besvären endast finns i ett öra kallas tillståndet unilateral vestibulär hypofunktion. En störning i nervsignalerna från det ena örat får hjärnan att tro att huvudet roterar, vilket leder till balansproblem och instabilitet.
Omfattar tillståndet båda öronen benämns det bilateral vestibulär hypofunktion, vilket kan ge mer invalidiserande symtom såsom kraftig yrsel (vertigo). Tillståndet kan alltså debutera antingen ensidigt eller dubbelsidigt.
Enligt Journal of American Physical Therapy Associates beror unilateral vestibulär hypofunktion vanligtvis på vestibularisneuronit, som ofta orsakas av herpes simplex-virus. Även Ménières sjukdom, hjärnskador och vestibularisschwannom kan ligga bakom den ensidiga varianten.
Bilateral vestibulär hypofunktion orsakas oftast av aminoglykosidantibiotika, som är kända för att skada hårcellerna i vestibularsystemet. Andra möjliga orsaker är tumörer, huvudtrauma, hjärnhinneinflammation (meningit) samt utbredda problem med unilateral vestibulär hypofunktion.
Det vanligaste symtomet vid vestibulär hypofunktion är spatial desorientering, som oftast förvärras vid huvudrörelser. Drabbade kan ha svårt att förflytta sig, uppleva synbesvär och yrselattacker, ha svårt att bibehålla en god hållning samt lida av ett nedsatt balanssinne.
Aktiviteter som innebär högfrekventa vibrationer, till exempel bilkörning på ojämn väg, kan också visa sig vara särskilt utmanande.
Det finns flera undersökningar som läkaren kan genomföra för att diagnostisera vestibulär hypofunktion. Läkaren kan bland annat undersöka ögonens rörelser medan patienten rör på sig, samt studera hur hjärnan reagerar på vissa rörelser såsom snabba huvudvridningar eller huvuddrag.
Kallt eller varmt vatten kan spolas i hörselgången för att mäta hur temperaturförändringar påverkar tillståndet. Om vestibulär hypofunktion misstänks kan patienten dessutom snurras i en roterande stol, medan hjärnaktiviteten övervakas och jämförs med vad som betraktas som normal aktivitet.
Om vestibulär hypofunktion beror på ett annat underliggande problem bör detta problem åtgärdas först. Rehabiliteringen kan därefter fortsätta med grundläggande terapier och anpassningsövningar, exempelvis träning som förbättrar balans och muskelstyrka. Med rätt rehabilitering kan många drabbade återfå en bättre livskvalitet och minska sina yrselbesvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online