Delirium och demens är de vanligaste orsakerna till nedsatt kognitiv förmåga enligt Merck Manual. Personer som drabbas av någon av eller båda dessa sjukdomar kan inte inhämta, lagra och använda kunskap på ett normalt sätt. Även om delirium och demens kan förekomma samtidigt skiljer sig deras medicinska definitioner åt betydligt.
Delirium debuterar plötsligt, orsakar förändringar i den mentala funktionen och är enligt den medicinska definitionen ofta reversibelt. Tillståndet påverkar framför allt uppmärksamheten. Personer med delirium är ofta desorienterade och har svårt att tänka klart – de kan vara överaktiva ett ögonblick och apatiska eller lika sömniga i nästa.
Orsakerna till delirium är många och tillståndet kan inträffa i alla åldrar. Det är dock vanligare hos äldre personer på grund av de förändringar som sker i hjärnan med åldern. Enligt Merck Manual drabbar delirium 15–50 procent av alla inlagda patienter som är 70 år eller äldre, och det är också vanligt bland boende på äldreboenden.
En person med demens försämras successivt över tid. Sjukdomen utvecklas långsamt och är oftast irreversibel. Demens drabbar vanligen korttidsminnet först. Andra problem som personen kan få är svårigheter med språk, planering och omdöme, enkla matematiska beräkningar samt rörelser, enligt den medicinska definitionen.
Ålder är en vanlig riskfaktor för demens. I takt med att sjukdomen fortskrider försämras de mentala funktionerna beroende på vilken del av hjärnan som är påverkad.
För att kunna fastställa en demensdiagnos måste delirium först uteslutas som orsak till förvirringstillståndet. Personer med demens löper dessutom ökad risk att även drabbas av delirium. Delirium innebär en plötslig debut av minnesbrister och perceptionsstörningar och går ofta att behandla.
Diagnostik av delirium baseras på observation av personen som misstänks ha tillståndet – det finns inga specifika diagnostiska tester. Enligt Dr. John Burton vid Johns Hopkins missas diagnosen i mer än 50 procent av fallen. Den vanligaste orsaken till delirium är demens. Tillståndet kan förvärras om personen med demens också har en infektion, befinner sig i en obekant miljö, tar vissa läkemedel eller lider av smärta.
Det allra viktigaste för att undvika delirium är att hitta grundorsaken. Orsaken kan vara allt från en allvarlig sjukdom i lever, lungor, hjärta, hjärna eller njurar till något så enkelt som en obekant omgivning. En noggrann fysisk undersökning av legitimerad vårdpersonal är det första steget för att förebygga delirium. Grundorsaken ska därefter behandlas så snart som möjligt.
Tills orsaken har fastställts rekommenderas följande åtgärder:
Enligt två studier som publicerades i American Medical Association den 12 augusti 2009 kan hälsosamma livsstilsvanor på lång sikt minska risken för kognitiv nedgång i hög ålder. Studierna tyder på att kognitiva störningar inte helt styrs av gener – din livsstil och andra faktorer spelar roll för risken att utveckla demens.
Det finns inget vaccin som skyddar mot demens, och hälsosamma levnadsvanor ger ingen garanti för att alla ska slippa sjukdomen. Men sunda val när det gäller kost, motion samt mental och social aktivitet kan sänka risken att drabbas av demens och andra kognitiva störningar.
Kontakta vården om du själv eller en närstående upplever plötsliga förvirringstillstånd eller tecken på nedsatt minnesfunktion. Tidig utredning ökar möjligheten till effektiv behandling – särskilt vid delirium, där snabb behandling av grundorsaken ofta leder till fullständig återhämtning. Vid misstanke om demens är en tidig diagnos också värdefull, eftersom rätt stöd och insatser kan förbättra livskvaliteten för både patienten och anhöriga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online