Cerebral pares är en neurologisk funktionsnedsättning som orsakas av skador på hjärnans motoriska centra, ofta före eller under födseln. Tillståndet går inte att bota, men flera kirurgiska behandlingar kan lindra symtomen, förbättra rörelseförmågan och öka livskvaliteten för patienter. Nedan följer en översikt över de mest använda operationsmetoderna.
Ortopedisk kirurgi kan utföras för att förebygga ryggdeformiteter och minska muskelkontraktioner. Under ingreppet kan senor och muskler förlängas, vilket gör det lättare för patienten att röra sig samt att sitta eller stå med en bättre kroppshållning.
Dorsalrot-rizotomi är ett kirurgiskt ingrepp där vissa nerver i benen genomskärs för att eliminera spasticitet, det vill säga onormal muskelstelhet. Metoden är fortfarande omdiskuterad inom den medicinska expertisen, eftersom nyttan och riskerna måste vägas noggrant mot varandra för varje enskild patient.
Vid stereotaktisk neurokirurgi behandlar läkarna de specifika områden i hjärnan som orsakar besvär i olika kroppsdelar. Dessa ingrepp kan minska darrningar (tremor), muskelstelhet (rigiditet) samt ofrivilliga rörelser som koreoatetos.
Stereotaktisk talamotomi kan minska så kallad hemiparetisk tremor, det vill säga darrningar som drabbar ena sidan av kroppen. Vid ingreppet skärs delar av thalamus, hjärnans centrala relästation för sensoriska signaler, bort. Enligt NeurologyChannel medför detta en betydande risk för skada på patienten, vilket gör att metoden endast används i noggrant utvalda fall.
Denna experimentella metod innebär att elektroder kirurgiskt placeras på lillhjärnans (cerebellums) yta. Elektroderna stimulerar målriktade nerver och kan därigenom bidra till att minska spasticiteten hos patienten.
Vilken typ av operation som är lämplig beror på patientens symtom, ålder och övergripande hälsotillstånd. En grundlig utredning av ett specialistteam inom neurologi och ortopedi är alltid nödvändig innan ett kirurgiskt ingrepp övervägs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online