Tourettes syndrom är en neurologisk störning som kännetecknas av tics – ovanliga ljud eller rörelser som patienten har liten eller ingen kontroll över, enligt Medline Plus. Syndromet är mycket vanligt och förekommer hos mer än 1 procent av den amerikanska befolkningen. För de flesta drabbade är symtomen relativt milda och utgör inget betydande problem i vardagen. Även om medicinska forskare ännu inte kommit överens om vad som orsakar störningen, pekar allt fler studier på att basala ganglierna kan bidra med viktiga svar.
Basala ganglierna ligger djupt inne i hjärnan och består av kluster av nervceller som antas spela en central roll i motorisk kontroll, minne, perception, inlärning och flera andra funktioner. Dessa kluster omfattar nucleus caudatus, globus pallidus, putamen och substantia nigra.
En artikel i septembernumret 2007 av Brain Briefings, ett digitalt nyhetsbrev från Society for Neuroscience, beskriver upptäckten år 2005 av förändringar i en gen som återfanns konsekvent hos en mindre grupp personer med Tourettes. Forskarna fann att genen spelade en nyckelroll i den tidiga utvecklingen av hjärnstrukturer som basala ganglierna och frontalloberna i hjärnbarken.
Genom att avbilda den levande hjärnan kunde forskarna dessutom identifiera en möjlig koppling mellan storleken på ett barns nucleus caudatus – en del av basala ganglierna – och svårighetsgraden av Tourettesymtom senare i livet.
Utifrån fynden från 2005 och annan forskning kring Tourettes lutar sig forskare mot slutsatsen att störningen härrör från funktionsstörningar i de delar av hjärnan som är mest nära kopplade till inlärning och vanebildning – områden där basala ganglierna ingår. Enligt artikeln i Brain Briefings tror forskarna också att aktiviteten i vissa hjärnkretsar är störd, möjligen när delar av basala ganglierna inte utvecklas korrekt tidigt i livet.
Tourettes syndrom är inte det enda tillstånd som antas ha ett nära samband med möjlig dysfunktion i basala ganglierna. Medicinska forskare bedömer att det även finns en stark koppling mellan dessa hjärnstrukturer och tvångssyndrom (OCD), Huntingtons sjukdom samt olika former av beroende.
Inom den medicinska professionen växer uppfattningen att Tourettes syndrom och andra tillstånd kopplade till basala ganglierna kan behandlas med djup hjärnstimulering (DBS). Denna fortfarande experimentella teknik innebär implantation av en pacemakerliknande apparat som levererar en konstant, låg nivå av elektrisk stimulering till hjärnan.
Idén att använda DBS är inte ny – den har diskuterats i mer än ett decennium – men metoden verkar gradvis vinna ökad acceptans. En artikel i septembernumret 2009 av Progress in Neurobiology rapporterade framgångsrika resultat vid behandling av Tourettes, tvångssyndrom och depression som tidigare varit resistenta mot behandling. Artikeln underströk dock att mer kunskap behövs om de exakta mekanismer som DBS aktiverar i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online