Psykogena anfall, även kallade icke-epileptiska anfall, skiljer sig grundläggande från epileptiska anfall. En person som drabbas har inte epilepsi, men anfallen kan ändå vara mycket funktionsnedsättande och ofta svåra att behandla. Till skillnad från vid epilepsi drabbas personen sällan av bara ett enda anfall – i stället utlöses anfallen upprepade gånger av psykologiska eller traumatiska händelser.
När en person befinner sig under hög stress kan hen uppleva ett psykogent anfall. Dessa anfall är inte epileptiska till sin natur, utan uppstår till följd av faktorer utanför hjärnans elektriska aktivitet.
Efter en starkt traumatisk händelse kan en person utveckla psykogena anfall. Det är viktigt att förstå att anfallen inte är medvetet framkallade – personen visar varken ovanliga känslouttryck eller tecken på hysteri.
Tidigare psykologiska upplevelser, särskilt sådana som varit traumatiska, kan ligga bakom utvecklingen av psykogena anfall. Ofta handlar det om händelser som bearbetats ofullständigt, exempelvis övergrepp, olyckor eller förluster.
En person som upplever mycket intensiva känslor, exempelvis rädsla, sorg eller ilska, kan drabbas av ett psykogent anfall.
Psykogena anfall uppstår till följd av undermedvetna mentala processer. Personen är i regel inte medveten om att sina egna känslor och inre konflikter ligger bakom anfallen, vilket gör tillståndet extra komplicerat att både förstå och behandla.
Eftersom psykogena anfall inte beror på onormal elektrisk aktivitet i hjärnan visar en EEG-undersökning vanligtvis inga epileptiska förändringar under anfallet. Behandlingen fokuserar därför ofta på psykoterapi, exempelvis kognitiv beteendeterapi, samt på att identifiera och bearbeta underliggande trauma och stressfaktorer. Med rätt stöd kan många patienter få betydligt färre anfall och en bättre livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online