Urinvägsinfektion (UVI) är en vanlig åkomma som innebär inflammation i urinvägarna. Vissa grupper är särskilt utsatta för att drabbas, bland annat äldre, spädbarn och gravida kvinnor. En annan grupp med förhöjd risk är personer som lider av Parkinsons sjukdom, en allvarlig neurologisk sjukdom som påverkar nervsystemet.
Urinvägarna består av njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Tillsammans arbetar dessa strukturer för att avlägsna avfallsprodukter från blodet, omvandla dem till urin och sedan leda ut urinen ur kroppen. Njurarna filtrerar blodet på avfallsämnen och bildar urin av urea, överskottsvatten och andra orenheter. Urinledarna transporterar kontinuerligt urinen från njurarna till urinblåsan, som lagrar urinen tills den är full och sedan släpper ut den i urinröret. Urinröret leder slutligen urinen ut ur kroppen.
Ibland sprids bakterier som normalt finns på huden, i tarmkanalen eller i avföringen till urinvägarna. Detta sker oftast via urinröret, det rör som urinen lämnar kroppen genom. I många fall klarar kroppens eget immunförsvar av att oskadliggöra främmande bakterier. När det inte sker börjar bakterierna kolonisera urinröret. Allteftersom bakterierna förökar sig vandrar de uppåt i urinvägarna och kan infektera urinblåsan och i vissa fall även njurarna. Som regel gäller att ju högre upp i urinvägarna bakterierna tar sig, desto allvarligare blir infektionen.
Parkinsons sjukdom är en rörelsestörning som orsakas av förlust av nervceller i hjärnan. Ingen vet exakt vad som utlöser sjukdomen, men forskning tyder på att arv kan spelar en roll. Sjukdomen kännetecknas av darrningar (tremor) i händer, armar, ben och ansikte, medan bålen samtidigt blir stel och spänd. Symtomen omfattar även bradykinesi, ett tillstånd med onormalt långsamma rörelser, samt nedsatt balans. Idag finns ingen bot mot Parkinsons sjukdom, men symtomen kan lindras effektivt med receptbelagda läkemedel.
Patienter med Parkinsons sjukdom löper ökad risk att drabbas av urinvägsinfektioner. Orsaken ligger i sjukdomens karaktär av förlust av nervceller. Normalt signalerar en full urinblåsa till hjärnan via nervbanor, och hjärnan svarar med att aktivera andra nervceller som får musklerna att slappna av så att urinen kan tömmas. Hos patienter med Parkinson är denna kommunikation ofta störd. Dessutom kan patienten ha svårt att helt tömma blåsan på grund av nedsatt muskelkontroll. Kvarvarande urin i blåsan skapar då en idealisk grogrund för bakterier, vilket ökar infektionsrisken betydligt.
Det finns ännu ingen bot för Parkinsons sjukdom, och forskarna är fortfarande osäkra på vad som orsakar den. Sjukdomen kan dock hanteras med mediciner, och de urinvägsinfektioner som tillståndet kan medföra går att förebygga genom noggrann hygien. Könsorganen bör hållas rena och torra, och efter toalettbesök bör man alltid torka sig framifrån och bakåt för att hindra bakterier från att spridas till urinröret. Många patienter med Parkinsons sjukdom använder också en urinkateter – ett mjukt rör som förs in genom urinröret ända in i urinblåsan. Katetern gör att blåsan kan tömmas helt, vilket minskar risken för urinvägsinfektioner avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online